Forskningen ger positiva signaler för vissa behandlingsprogram, bland annat som tillägg vid depression. Samtidigt varierar insatserna, jämförelserna och resultaten. Nedstämdhet, förmåga att tolka andras känslor och kognitiv funktion är skilda utfall; ett fynd inom ett område ger inte automatiskt stöd för ett annat. Här följs därför depression, demens och autism var för sig. [11,13,18,19,21]
Hur växte dansterapin fram?
En viktig utvecklingslinje går genom den amerikanska dansaren och pedagogen Marian Chace. Enligt ADTA:s biografi uppmärksammade hon elever som använde dansen för personligt uttryck snarare än för en scenkarriär. Intresset försköts från den korrekta rörelsen till personen som rörde sig och till möjligheten att skapa kontakt. [2]
Biografin förlägger hennes arbete vid det psykiatriska sjukhuset St. Elizabeths i Washington till 1942. Där utvecklade hon ett grupparbete som kom att beskrivas som kommunikation genom dans. En enkel rörelse kunde uppmärksammas och besvaras av någon annan, även när ett vanligt samtal var svårt. Det är yrkestraditionens egen historiska beskrivning, inte en kontrollerad effektstudie. Chace blev senare den första ordföranden för ADTA, som bildades 1966. [2]
Dansterapi har dock flera utvecklingslinjer. I Janka Kormos historiska undersökning framträder både den moderna dansens intresse för personligt uttryck och psykoterapeutiska teorier om relationer och inre erfarenheter. Chaces relationsinriktning skiljer sig exempelvis från Mary Whitehouses mer jungianskt präglade arbete med improvisation och personliga rörelseimpulser. [3]
Kormos jämför också USA med Ungern, där psykoterapeuter under senare delen av 1900-talet utvecklade rörelsebaserat grupparbete i ett annat kulturellt och professionellt sammanhang. Historien är därmed bredare än spridningen av en enda färdig teknik. Det hjälper till att förklara varför dagens dansterapiprogram kan betona olika saker: samspel, symboliskt uttryck, kroppslig uppmärksamhet eller gemensam reflektion. [3]
Svenska dokumentationsspår
Svenska Föreningen för Dansterapi uppgav i sin presentation till Psykoterapimässan 2012 att föreningen hade bildats 1985 för att främja svensk utbildning. Där beskrevs också ett yrkesregister knutet till utbildning vid Danshögskolan eller motsvarande. Uppgifterna visar en organiserad svensk verksamhet vid dessa tidpunkter; de fastställer varken första svenska behandling eller dagens utbildningsutbud. [4]
Ett annat svenskt spår är Bojner Horwitz och medarbetares forskningsartikel från 2003 om dansterapi, videobaserad bedömning och stressrelaterade hormoner hos kvinnor med fibromyalgi. Den visar att psykoterapeutiska, kroppsliga och upplevelsebaserade frågor undersöktes tillsammans. Den används här som forskningshistorik, inte som belägg för generell smärtlindring. [5]
Vad händer under en session?
Arbetet kan ske individuellt eller med par, familj eller grupp. Terapeuten behöver förstå varför personen söker hjälp, hur besvären påverkar vardagen och vilka rörelser och sociala situationer som känns möjliga. Deltagandet kan sedan växla mellan rörelse, observation och samtal. [1]
I det finländska depressionsprogrammet användes exempelvis improvisation, föremål och reflektion genom teckning, skrivande och samtal. Mötena hade en orienterande början, ett tematiskt arbete och en avslutning. [7]
Det finns flera sätt att arbeta med ett tema. En person kan utforska skillnaden mellan att ta initiativ och att följa någon annan. En annan kan behöva undersöka avstånd, personligt utrymme eller möjligheten att stanna upp. Terapeutens uppgift är då att hjälpa personen att uppmärksamma och förstå erfarenheten, snarare än att bedöma om rörelsen ser rätt ut. Detta beskriver metodens arbetssätt och avsikt. [1,3]
Ett tänkt exempel är en deltagare som märker att det känns lätt att följa gruppen men svårt att visa en egen rörelse. Frågan kan bli vad som händer när personen får bestämma och de andra väntar. Känns det tryggt, pinsamt, spännande eller ansträngande? Exemplet illustrerar hur en konkret situation kan ge material till ett terapeutiskt samtal. Det är ingen berättelse om en dokumenterad patient eller en garanti för vad en sådan situation leder till.
Skillnaden mot dansundervisning och motionsdans
Samma steg kan förekomma i flera verksamheter men användas för olika syften. En danslektion kan utveckla teknik och gestaltning. Motionsdans kan främja aktivitet, glädje och gemenskap. Dansterapi för in rörelsen i en uttalad terapeutisk relation med individuella mål och bearbetning. [1]
Skillnaden förekommer också i verkliga verksamhetsbeskrivningar. Balettakademien Stockholm beskriver sitt program Danshälsa – Dance for Health som dansledd verksamhet och skiljer det uttryckligen från dansterapi. Det är arrangörens beskrivning av sitt upplägg, inte en jämförande effektbedömning. [6]
Varken musik, gruppgemenskap eller ett hälsosyfte räcker därför för att identifiera psykoterapeutisk dansterapi. Vem som leder, vad deltagarna faktiskt gör och hur upplevelserna bearbetas behöver framgå.
Hur skulle rörelse och relation kunna påverka måendet?
Rörelse kan bära information. Tempo, hållning och riktning kan påverka hur en handling uppfattas av andra. I Roether och medarbetares experiment bedömde observatörer känslouttryck i gångrörelser som avsiktligt gestaltats av andra personer. Bedömningarna påverkades av flera rörelseegenskaper tillsammans. [8]
Detta gör kroppsligt uttryck relevant att undersöka, men visar också varför en gest inte bör behandlas som en säker översättning av en inre känsla. Försöket gällde framställda uttryck under bestämda villkor. I ett terapirum behöver personens egen upplevelse, sammanhanget och alternativa tolkningar få plats. En långsam rörelse kan exempelvis ha flera betydelser.
Från uppmärksamhet till ett annat handlingsutrymme
En möjlig terapeutisk förbindelse börjar med att något blir märkbart: spänning, tvekan, en önskan att närma sig eller ett behov av avstånd. När personen kan beskriva eller visa detta kan terapeuten hjälpa till att undersöka situationen. Ett nytt sätt att agera kan sedan prövas och relateras till vardagen. Det är en begriplig modell för arbetet med uttryck och relation, inte en redan fastställd orsakskedja bakom samtliga behandlingsresultat. [1,3,27]
Jämförelsen med ett samtal är användbar. En lyssnare kan upprepa det viktiga i en berättelse så att den som berättar känner igen eller korrigerar förståelsen. I dansterapi kan terapeuten i stället svara på en rörelses tempo eller form. Det gemensamma är ett återkopplande samspel. Skillnaden är att kroppslig efterlikning också kan upplevas som främmande eller påträngande; förståelsen behöver bekräftas av deltagaren och kan inte förutsättas.
Spegling och samordning är möjliga delar, inte hela förklaringen
Att spegla en rörelse betyder här att på något sätt återge eller svara på den. Synkronisering innebär att rörelser samordnas i tiden. Dessa handlingar kan göra det lättare att följa någon annans initiativ och ge erfarenhet av ömsesidighet.
Tarr och medarbetare varierade synkronisering och fysisk ansträngning i ett dansförsök med brasilianska skolelever. Båda inslagen gav kortvariga förändringar i upplevd samhörighet med den egna gruppen och i smärttröskel. Smärttröskeln användes som en indirekt indikator; endorfiner mättes inte. Försöket gällde heller ingen klinisk dansterapibehandling. [9]
Ett annat experiment, av Rauchbauer och medarbetare med 180 kvinnor, gav inte motsvarande stöd för att det räckte att bli efterliknad för att känna större närhet. Det undersökte en annan sorts social situation. Tillsammans visar exemplen att efterlikningens sammanhang och betydelse behöver undersökas, snarare än att spegling antas skapa trygghet automatiskt. [10]
En aktiv jämförelse hos vuxna med autism är också informativ. Koehne och medarbetare jämförde ett program med imitation och synkronisering med individuell motorisk koordination. Förmågan att tolka andras känslor förbättrades mer med samspelsprogrammet, medan egna empatiska känslor inte gjorde det. Det skiljer två funktioner som lätt blandas ihop i ordet empati. [11]
Gemensamma komponenter kan också bidra
Vid depression kan minskad ork, initiativförmåga och lust göra det svårare att delta i aktiviteter och relationer. Ett återkommande möte kan tillföra struktur, rörelse, uppmärksamhet och kontakt, utöver det särskilda terapeutiska arbetet. Det ger flera möjliga vägar till förändring. [12]
För att urskilja bidragen behövs jämförelser med andra aktiva insatser. Om kontrollgruppen enbart fortsätter sin vanliga vård tillkommer samtidigt både terapimetoden och extra tid med en grupp. Ett positivt resultat kan vara betydelsefullt utan att ange vilken del som bar förändringen.
Vad visar forskningen vid depression?
I Hyvönen och medarbetares finländska försök lottades 118 vuxna. Analysen omfattade 109 med utgångsmätning: 52 med gruppdansterapi som tillägg och 57 med enbart vanlig vård. Gruppen med tillägget rapporterade större minskning av depression och psykisk belastning, även vid uppföljningen tre månader efter insatsen. [7]
Omkring 96 procent var kvinnor och 77 av de 109 svarade vid uppföljningen. Kontrollgruppen fick inte motsvarande extra gruppkontakt eller rörelseträning. Resultatet gäller därför detta tillägg till vården, inte en visad fördel framför annan aktiv psykoterapi. [7]
Karkou och medarbetares översikt från 2019 innehöll redan preliminära data från samma finländska projekt. Dess åtta analysdelar, med sammanlagt 351 deltagare över olika upplägg, kom från sex forskningsprojekt. Översikten rapporterade positiva resultat även i vissa mer begränsade analyser, men antalet starkare studier var litet. Före–efter-förändringar och skillnader mot en kontrollgrupp behöver läsas separat. [13]
Varför blir resultatet annorlunda i andra översikter?
Christopher, Dumaresq och Tamplin sammanställde fem publikationer och sammanvägde tre randomiserade försök. I detta blandade patientmaterial blev skillnaderna för stress och depression inte statistiskt säkerställda. Det är ett relevant motfynd, men inte en ny prövning av exakt samma fråga som i Finland. Översiktens deltagare hade olika hälsotillstånd. [14]
En utgivarrättelse ändrade uppgiften om hur länge en effekt i Bräuningers studie bestod. Utgivaren uppgav att översiktens övergripande resultat var oförändrat. Rättelsen validerar inte automatiskt alla övriga sifferuppgifter. [15]
Xings bredare översikt från 2026 rapporterade positiva resultat både för dansterapi och för andra dansformer. Den omfattade främst vuxna utanför sjukhus med förhöjda depressiva symtom och hade mycket stora skillnader mellan studierna. Att två kategorier ger positiva sammanvägningar visar varken likvärdighet mellan dem eller vilken enskild metod en person bör välja. [17]
Ett nyare ungdomsförsök
Liu och medarbetares sjukhusstudie från 2026 tillförde en annan population: ungdomar med diagnostiserad depression. Metodavsnittet anger 89 lottade och 80 som fullföljde. Dansterapi lades till läkemedelsbehandling och övrig vård. Huvudanalysen visade större förbättring av depressionsmåttet, men inte av ångest eller självkänsla. [16]
Kompletterande justerade analyser rapporterade samtidigt inga säkra huvudeffekter av grupp. Dessa analyser prövar inte nödvändigtvis samma fråga som förändringen över tid. Tillsammans med bortfall, avsaknad av kontaktmatchning och begränsad uppföljning motiverar detta återhållsamhet. Studien visar inget skäl att ersätta ungdomars pågående vård med dansterapi. [16]
Demens: humör, minne och vardagsfunktion behöver skiljas åt
Vid kognitiva svårigheter kan både kommunikationen och möjligheten att delta i vardagen påverkas. Att underlätta ett möte här och nu är en annan uppgift än att förbättra minnesförmågan eller bromsa sjukdom. Minnesbesvär kan dessutom ha olika orsaker som behöver utredas. [30]
Ho och medarbetare undersökte 204 äldre i Hongkong med lindrig kognitiv störning eller demens: 69 fick dansterapi, 67 fysisk träning och 68 väntade. Träningen hade jämförbar omfattning och belastning. Under året föll 38 personer bort. [18,19]
Originalets förändringsanalys visade kortvariga förbättringar av bland annat nedstämdhet och ensamhet jämfört med väntelista. Någon omedelbar kognitiv fördel visades inte. De flesta direkta skillnaderna mot fysisk träning var också statistiskt osäkra. [18]
Cochraneöversikten från 2023 bedömde samma deltagarmaterial med låg eller mycket låg evidenssäkerhet. Den fann ingen säker förbättring av kognition eller samlade beteendemässiga och psykiska symtom, men en möjlig liten skillnad i depression. Livskvalitet hade inte mätts. [19]
Långtidstolkningen varierade mellan originalets modeller av förändringsförlopp och översiktens jämförelser vid bestämda mättillfällen. Det gäller också förmågan att klara mer sammansatta vardagsuppgifter. Skillnaderna mellan analyserna ska därför inte döljas bakom ett entydigt löfte om varaktig förbättring. [18,19]
I originalet förändrades även dygnsmönstret för stresshormonet kortisol. Mätningen gjordes under en dag vid respektive undersökningstillfälle, och även träningsgruppen uppvisade en kortsiktig förändring. Detta fastställer varken vilken process som förmedlade måendet eller att demenssjukdomen bromsades. [18]
Autism: vilket samspel och vems mål?
Autistiska personer har olika sätt att kommunicera, uppfatta sinnesintryck och delta i sociala situationer. Språk, rörelseförmåga och stödbehov varierar. Ett relevant mål kan vara att lättare uttrycka ett behov, förstå en gemensam uppgift eller delta i en aktivitet som personen själv uppskattar. Målet är inte att ta bort autism. [20]
Kohs metaanalys från 2026 sammanförde fyra små jämförelser och rapporterade en positiv förändring i sociala mått. Materialet blandade barn och vuxna, olika bedömningsskalor och både randomiserade och andra upplägg. Flera program innehöll mer än dansterapi. Översiktens deltagarantal har inte fullt kunnat stämmas av mot originalens analysurval, och med så få studier kan publikationsbias inte bedömas tillförlitligt. [21]
De enskilda programmen prövar olika saker
Koch och medarbetare studerade 31 unga vuxna i ett genomförbarhetsförsök med matchade, inte lottade, grupper. Originalsammanfattningen rapporterar positiva sociala och kroppsliga självskattningar. Den ger däremot begränsad information om bortfall och exakta analysurval. [22]
Bergmanns AutCom-program för tolv vuxna med autism och intellektuell funktionsnedsättning kombinerade rörelse, musik, pedagogik och beteendeinriktat arbete. En egen socialskala förbättrades, medan den etablerade SRS-skalan och livskvalitet inte visade säker gruppskillnad. Tilldelningen skedde efter anmälningstid och närstående visste vilka som deltog. Det är ett blandprogram, inte ett isolerat dansterapiförsök. [23]
I Rens studie ledde och bedömde föräldrar ett musik- och rörelseprogram för barn. Positiva skattningar rapporterades jämfört med vanliga aktiviteter. Att samma förälder både genomför och bedömer insatsen begränsar dock möjligheten att skilja barnets förändring från andra bidrag. Rapporten innehåller dessutom motstridiga uppgifter om antalet familjer. [24]
Cui och Wang rapporterade positiva sociala resultat hos 24 pojkar. Samtidigt motsäger en formulering i abstractet delar av huvudtextens SRS-resultat. Utbildning hos utförarna, blindning och skaderapportering är inte tillräckligt klarlagda i det lästa underlaget för långtgående slutsatser. [25]
Negativa och mer avgränsade fynd hör också till bilden
Mastrominico och medarbetare fann ingen säker specifik effekt på de undersökta empatimåtten i ett randomiserat material med 57 analyserade deltagare. Förbättring över tid i båda grupperna var inte en visad behandlingseffekt. Saknade värden och utebliven analyserbar uppföljning begränsade försöket. [26]
Koehnes aktiva jämförelse, som nämndes tidigare, omfattade vuxna med förhållandevis god kognitiv förmåga. Dess positiva fynd om känslotolkning kan inte överföras till alla autistiska personer eller till hela vardagsfunktionen. Att förstå vad någon annan känner, själv känna med personen och fungera väl i en viss social miljö är närliggande men olika utfall. [11]
För den enskilda deltagaren blir frågan därför konkret: underlättar insatsen något som personen vill kunna göra, utan att öka obehag eller krav på att dölja sitt sätt att fungera? En skala eller fler observerade blickkontakter kan inte ensam besvara den frågan.
Hur kan förändringen följas i vardagen?
En person kan känna glädje under ett möte men fortfarande ha svårt att fungera hemma. En annan kan uppleva mötet som känslomässigt krävande och ändå få hjälp att förstå något viktigt. Upplevelsen under sessionen och utvecklingen efteråt behöver därför följas tillsammans.
Mål kan gälla mindre nedstämdhet, lättare kommunikation eller större möjlighet att delta i en vald aktivitet. Samtalet om målen behöver också omfatta sådant som förvärrats, andra vårdinsatser och om upplägget fortfarande passar. Detta ligger nära den delaktighet och gemensamma planering som 1177 beskriver för psykologisk behandling. [27]
En väntelistejämförelse undersöker ett helt tilläggspaket. En jämförelse med rörelseträning prövar andra skillnader. Förändrad självskattning och ett test av känslotolkning ger ytterligare olika besked. Den samlade kunskapen blir mer användbar när varje fynd får behålla sin fråga än när allt sammanfattas som att ”dans fungerar”.
Säkerhet, samtycke och val av behandlare
Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten.
Dansterapi kan ges inom psykoterapeutisk vård; beteckningen beskriver inte i sig utförarens behörighet. Fråga efter både metodutbildning och erfarenhet av den aktuella målgruppen. Svensk legitimation som psykolog eller psykoterapeut skiljer sig från att vara certifierad, diplomerad eller registrerad hos en metodförening. En person kan ha båda typerna av kompetens, men det behöver kontrolleras. [28]
Patientsäkerhetslagen skyddar yrkestitlarna och anger särskilda begränsningar för den som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Bland annat gäller en gräns för yrkesmässig undersökning eller behandling av sjukdom och jämförliga tillstånd hos barn under åtta år. Detta är inte ett förbud mot barns vanliga dansaktiviteter. [29]
Rörelseomfång, balanskrav, musik, personligt utrymme och eventuell beröring behöver kunna anpassas. Det ska gå att avstå, pausa eller delta på ett annat sätt. Vid autism eller kognitiva svårigheter behöver information och samtycke göras begripliga, med stöd som passar personen. Tystnad eller följsamhet bör inte ensamt tolkas som att allt känns bra. [20,27]
Psykoterapi kan beröra svåra känslor. En stark reaktion är ändå inte i sig ett tecken på lyckad behandling. Tilltagande obehag, smärta, överbelastning eller försämrat mående behöver tas upp och kan kräva anpassning eller vårdbedömning. Studiernas begränsade insamling av oönskade händelser ger ingen generell säkerhetsgaranti. [19,27]
Fortsätt nödvändig vård och samordna ett eventuellt tillägg med behandlande mottagning. Vid misstänkt depression kan vårdcentral eller psykiatrisk öppenvård kontaktas. Återkommande minnesbesvär som inte förbättras efter återhämtning bör bedömas på vårdcentral. För barn och vuxna med autism finns stödvägar genom bland annat habilitering och, beroende på behov och region, psykiatri. Ring 1177 för vägledning. [12,20,30]
Om situationen känns outhärdlig eller om det finns planer på att ta sitt liv: sök genast psykiatrisk akutmottagning eller ring 112. Vänta inte på nästa terapitillfälle. [31]
Kommenterade källor
Vetenskapliga källor nedan är på engelska. Svenska organisations- och vårdsidor anges särskilt. Föränderliga webbkällor kontrollerades den 10 oktober 2026. Källkommentarerna skiljer metodbeskrivning, forskning och vårdinformation; exakt läsomfång redovisas i den separata arbetsloggen.
1. American Dance Therapy Association. What is Dance/Movement Therapy? Engelska. Yrkesorganisationens egen definition, arbetssätt och mål; inte en diagnosspecifik effektprövning. https://www.adta.org/what-is-dancemovement-therapy
2. Chaiklin S. Marian Chace Biography. ADTA. Engelska. Institutionsanknuten historieskrivning; Chaces egna samlade skrifter är inte fullständigt granskade här. https://www.adta.org/marian-chace-biography
3. Kormos J. Dance becomes therapeutic in the mid to late 20th century. Journal of the History of the Behavioral Sciences. 2023;59:268–282. Historisk undersökning av skilda utvecklingsmiljöer. Alla bakomliggande arkiv och intervjuer är inte självständigt granskade. https://doi.org/10.1002/jhbs.22274
4. Svenska Föreningen för Dansterapi. Presentation i Psykoterapimässan 2012: medverkande. Svenska. Daterad föreningsuppgift om bildande och utbildningsanknytning; ingen aktuell utbildningskatalog. https://www.psykoterapimassan.se/2012/medverkande.htm
5. Bojner Horwitz E, Theorell T, Anderberg UM. Dance/movement therapy and changes in stress-related hormones … [förkortad titel]. The Arts in Psychotherapy. 2003;30:255–264. Använd endast för svensk forskningshistorik och undersökt frågeställning. https://doi.org/10.1016/j.aip.2003.07.001
6. Folkuniversitetet, Balettakademien Stockholm. Danshälsa – Dance for Health. Svenska. Arrangörens egen avgränsning mot dansterapi, inte oberoende hälsoutvärdering. https://www.folkuniversitetet.se/vara-skolor/balettakademien-dansstudion/balettakademien-stockholm/puffar/danshalsa-dance-for-health/
7. Hyvönen K med flera. The Effects of Dance Movement Therapy in the Treatment of Depression: A Multicenter, Randomized Controlled Trial in Finland. Frontiers in Psychology. 2020;11:1687. Tillägg till vanlig vård. Kela-finansiering. Registerhistoriken kunde inte återkontrolleras i denna genomgång. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2020.01687
8. Roether CL med flera. Critical features for the perception of emotion from gait. Journal of Vision. 2009;9(6):15. Experiment med gestaltade känslouttryck och observatörsbedömning; ingen diagnostik eller terapiprövning. https://doi.org/10.1167/9.6.15
9. Tarr B med flera. Synchrony and exertion during dance independently raise pain threshold and encourage social bonding. Biology Letters. 2015;11:20150767. Icke-kliniskt experiment. ERC, British Academy och John Fell Fund; inga intressekonflikter deklarerade. https://doi.org/10.1098/rsbl.2015.0767
10. Rauchbauer B med flera. Only empathy-related traits, not being mimicked or endorphin release, influence social closeness and prosocial behavior. Scientific Reports. 2023;13:4072. Annan social försöksmodell; titelns endorfinanknytning bygger på indirekta mått. https://doi.org/10.1038/s41598-023-30946-9
11. Koehne S med flera. Fostering Social Cognition through an Imitation- and Synchronization-Based Dance/Movement Intervention … [förkortad titel]. Psychotherapy and Psychosomatics. 2016;85:27–35. Originalabstract med aktiv rörelsejämförelse; full metod och ekonomiska roller är inte granskade. https://doi.org/10.1159/000441111
12. 1177. Depression. Svenska. Symtom, bedömning, vårdväg och behandlingssammanhang; inte ett svenskt effektgodkännande av dansterapi. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/depression/
13. Karkou V med flera. Effectiveness of Dance Movement Therapy in the Treatment of Adults With Depression: A Systematic Review With Meta-Analyses. Frontiers in Psychology. 2019;10:936. Innehåller preliminära finländska data som senare publicerades i [7]. Yrkesanknytningar till dansterapi redovisas. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2019.00936
14. Christopher N, Dumaresq E, Tamplin J. Dance therapy as an intervention for stress and depression: a systematic review and meta-analysis. Body, Movement and Dance in Psychotherapy. 2025;20:22–39; online 2024. Korrigerad förlagstext med blandade patientfrågor. Inga potentiella intressekonflikter deklarerade. https://doi.org/10.1080/17432979.2024.2377389
15. Taylor & Francis. Rättelse till [14]. 2 augusti 2024. Förlagets sakliga rättelsenotis; avser en bestämd varaktighetsuppgift. https://doi.org/10.1080/17432979.2024.2387976
16. Liu Y med flera. Combining dance movement therapy and pharmacotherapy in adolescents with major depressive disorder: A randomized controlled study. Pediatric Investigation. 2026. Sjukhusbaserat tilläggsförsök med analys- och rapporteringsgränser. Sjukhus- och Beijing Natural Science Foundation-stöd redovisas. https://doi.org/10.1002/ped4.70058
17. Xing Z. Effects of dance movement therapy and other dance-related interventions on depressive symptoms … [förkortad titel]. European Archives of Psychiatry and Clinical Neuroscience. 2026;276:1505–1519. Blandar dansterapi och andra dansformer; hög heterogenitet. Ingen organisationsfinansiering enligt deklarationen. https://doi.org/10.1007/s00406-026-02205-1
18. Ho RTH med flera. Psychophysiological Effects of Dance Movement Therapy and Physical Exercise on Older Adults With Mild Dementia: A Randomized Controlled Trial. Journals of Gerontology: Series B. 2020;75:560–570; online 2018. Samma kohort i båda publiceringsdatumen. Hongkongs Research Grants Council finansierade. https://doi.org/10.1093/geronb/gby145
19. Karkou V med flera. Dance movement therapy for dementia. Cochrane Database of Systematic Reviews. 2023;8:CD011022. Återanalyserar [18], inte nya deltagare. NIHR- och universitetsstöd samt professionella dansterapianknytningar redovisas. https://doi.org/10.1002/14651858.CD011022.pub3
20. 1177. Autism. Svenska. Variation i funktion och stödbehov samt svenska stödvägar; ingen rekommendation av ett visst dansprogram. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/neuropsykiatriska-funktionsnedsattningar/autism/
21. Koh SH. The impact of dance/movement psychotherapy on social skills in individuals with autism spectrum disorder: a meta-analysis. Frontiers in Psychology. 2026;17:1768543. Fyra heterogena jämförelser; numerisk syntes inte fullt avstämd mot original. Koreanskt utbildningsministerie-/NRF-stöd. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2026.1768543
22. Koch SC med flera. Fixing the mirrors: a feasibility study of the effects of dance movement therapy on young adults with autism spectrum disorder. Autism. 2015;19:338–350. Originalabstract; matchad, inte randomiserad, jämförelse. Finansiering inte verifierad. https://doi.org/10.1177/1362361314522353
23. Bergmann T med flera. The Autism-Competency-Group (AutCom) … [förkortad titel]. International Journal of Developmental Disabilities. Online 2021. Litet blandprogram med flera mått och oklar generaliserbarhet. Inga intressekonflikter deklarerade. https://doi.org/10.1080/20473869.2021.1967697
24. Ren J med flera. Examining the efficacy of dance movement and music mixed treatment on social communication impairment in children with autism … [förkortad titel]. Frontiers in Psychology. 2022;13:937564. Föräldralett och föräldraskattat blandprogram; finansiering inte verifierad. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2022.937564
25. Cui X, Wang S. Research on the Effect of Dance Therapy on Improving Social Communication Ability of Children with Autism. International Journal of Mental Health Promotion. 2024;26:407–416. Motsägelse mellan abstract och resultattext. Ingen specifik finansiering eller intressekonflikt deklarerad. https://doi.org/10.32604/ijmhp.2023.030135
26. Mastrominico A med flera. Effects of Dance Movement Therapy on Adult Patients with Autism Spectrum Disorder: A Randomized Controlled Trial. Behavioral Sciences. 2018;8:61. Negativt specifikt empatifynd; saknade värden och uppföljningsproblem. EU:s Marie Curie/TESIS finansierade. https://doi.org/10.3390/bs8070061
27. 1177. Psykoterapi och psykologisk behandling. Svenska. Delaktighet, mål, professionell relation och svåra känslor; allmän vårdinformation. https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/psykoterapi-och-psykologisk-behandling/
28. 1177. Hitta en psykolog eller psykoterapeut. Svenska. Skillnaden mellan legitimation och andra terapeutbeteckningar samt vägar till bedömning. https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/hitta-en-psykolog-eller-psykoterapeut/
29. Sveriges riksdag. Patientsäkerhetslag (2010:659), särskilt 4 och 5 kap. Svenska. Yrkes- och verksamhetsgränser; ingen bedömning av en enskild utövares behörighet har gjorts. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659/
30. 1177. Besvär med minnet. Svenska. Orsaksutredning och vårdkontakt; ingen diagnos kan ställas från en dansaktivitet. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/larande-forstaelse-och-minne/besvar-med-minnet/
31. 1177. Till dig som har självmordstankar. Svenska. Direkt kontrollerad svensk akutgräns. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/sjalvmordstankar/till-dig-som-har-sjalvmordstankar/