Senan överför kraft mellan muskel och skelett. Belastningen kan också ge cellerna signaler att ändra vävnadens egenskaper. Vid långvariga besvär behöver belastningstolerans, smärta och funktion följas tillsammans; en bild av senan besvarar inte hela frågan.[1][2]

Hur känner cellen av belastning?

När kollagenfibrer glider mot varandra påverkas cellerna mellan dem. Försök med senceller och senor visade att en kanal i cellernas yta, PIEZO1, deltar i omvandlingen från mekanisk kraft till en cellsignal.[1]

En möjlig kedja är belastning → förändrad cellsignal → ändrat underhåll av vävnaden → förändrade mekaniska egenskaper. Det förklarar en anpassningsmöjlighet, men bestämmer inte personens träningsdos eller om större styvhet ger mindre smärta.

Vad prövades genom PIEZO1?

Forskarna mätte kalciumsvar i råttsenor och odlade rått- och människoceller. Minskad PIEZO1-aktivitet i mössens senceller gav svagare belastningsutlösta kalciumsvar och lägre styvhet. Andra försöksdelar kopplade ökad aktivitet till styvhet och hållfasthet, med kollagenets bindningar som möjlig förklaring.[1]

Vad kan ändras i ett träningsprogram?

Belastning kan ändras genom vikt, hastighet, rörelselängd, upprepningar och återhämtning. Ett program behöver därför beskriva mer än om träningen är lätt eller tung.

I ett försök vid långvariga besvär i senan under knäskålen gick träningen stegvis från statiska övningar till styrka, hopp och idrott. Det jämfördes med ett annat program där den smärtande sidan bromsade nedgången i knäböj.[3]

Vad observerades vid besvär under knäskålen?

Det stegrade programmet gav större förbättring i smärta, funktion och idrottsförmåga efter 24 veckor. Vid tolv veckor var skillnaden inte säkerställd, och återgången till tidigare idrottsnivå skilde sig inte heller säkert.[3]

Programmen skilde sig även i hur smärta och nästa träningssteg styrdes. Resultatet kan därför inte tillskrivas en enda övning eller regel. Deltagarna visste vilka övningar de gjorde.

Vilka skillnader uppmättes?

Sjuttiosex idrottande personer deltog. Efter 24 veckor var skillnaden nio poäng på VISA-P, en skala för smärta och funktion, med intervallet 1–16. Till tidigare idrottsnivå återgick 43 respektive 27 procent; den skillnaden var osäker. Båda grupperna fick utbildning och kompletterande övningar.[3]

Vad vet man om regler för att öka belastningen?

En sammanställning av 30 studier fann olika sätt att styra nästa träningssteg, bland annat smärta, trötthet och tidsplan. Programmen skilde sig på för många sätt för att utse den bästa regeln. Översikten hade spanskt forsknings- och universitetsstöd och inga deklarerade intressekonflikter.[4]

Förklarades förbättringen av senans utseende?

En senare analys av samma deltagargrupp prövade om förbättringen förmedlades av ändrad styrka, rörlighet, hoppförmåga eller senans utseende. Ingen av de uppmätta förändringarna kunde förklara skillnaden mellan programmen.[2]

Det begränsar förklaringen att just en tunnare sena eller mindre kärlsignal på ultraljud måste ligga bakom lindringen. Analysen var liten och omfattade bara vissa egenskaper; andra vävnadsförändringar avgjordes inte.

Hur följdes den möjliga förklaringen?

Analysen omfattade 61 av de ursprungliga 76 deltagarna. Förändringar efter tolv veckor relaterades till utfallet efter 24 veckor. Samma personer bidrog alltså till en ny förklaringsfråga, inte ett oberoende behandlingsförsök.[2]

Är högre belastning alltid bättre?

Vid besvär i axelns senor gav progressiv träning med högre belastning inte en säker fördel framför lättare träning. Båda grupperna förbättrades. Mer vikt är därför ingen generell regel för bättre rehabilitering.[5]

Det avgör inte knäförsökets resultat. Kroppsdel, deltagare, övningar och jämförelse var olika. Utvecklingen i vardagsfunktion och belastningstolerans behöver följas hos personen.

Hur stort var axelförsöket?

Det danska axelförsöket omfattade 100 personer under tolv veckor. Skillnaden på huvudmåttet för funktionsbegränsning var cirka 1,4 poäng, med ett intervall som rymde fördel åt båda håll.[5]

Frågor och svar

Måste senan se normal ut på ultraljud innan besvären kan minska?

Den beskrivna uppföljningen kunde inte förklara förbättringen genom förändringar i tjocklek eller kärlsignal. Bilden behöver tolkas tillsammans med symtom och funktion, med hänsyn till vilken skada som undersöks. [2]

Visar PIEZO1-försöken att smärtsam träning läker senan?

Nej. De undersökte hur mekaniska krafter påverkar cellsignaler och vävnadsegenskaper. Hur mycket smärta som är lämplig under rehabilitering behöver en annan prövning. [1]

Kan jag använda samma upplägg för knä, axel och hälsena?

Programmen prövades i olika kroppsdelar och grupper. Belastningen behöver anpassas till den aktuella senans uppgift och besvär.[5]

Säkerhet och försiktighet

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.

Kontakta vårdcentral eller jouröppen mottagning så snart det går om du misstänker att hälsenan har gått av. En smäll eller känsla av en spark i vaden tillsammans med smärta och svårighet att stödja på foten kan vara tecken. Enligt 1177 kan du vänta tills mottagningen öppnar om det är stängt. Ring 1177 för hjälp med bedömning och vårdväg. [6]

Träningsförsöket gällde långvariga besvär, inte misstänkt bristning. Belastningen behöver anpassas till diagnos och reaktion på träningen.[3]

Om källurval och forskningskopplingar

PIEZO1-forskningen finansierades av Swiss National Science Foundation och deklarerade inga konkurrerande intressen. Patellarsenestudien fick stöd från samarbetet mellan NBA och GE Healthcare; GE tillhandahöll också ultraljudsutrustning. Det är särskilt relevant när underlaget även innehåller bilddiagnostiska mått. [1] [3]

Axelstudien redovisar stöd från danska region-, universitets-, yrkes- och stiftelsemedel. En medförfattare uppgav omfattande konsult-, föreläsnings- och forskningskopplingar till läkemedels- och hälsoföretag. Dessa relationer är redovisade; de visar inte i sig att jämförelsen mellan träningsprogrammen förvanskades. [5]

Ingen av de beskrivna studierna ger en fullständig förklaring till varför en viss persons sena fortsätter göra ont. Tillsammans gör de det möjligt att skilja en biologisk anpassningsförmåga, ett kliniskt behandlingsresultat och en ännu ofullständig förklaring till resultatet.

Originalförsök om mekanisk cellsignalering har kopplats till två olika rehabiliteringsstudier. En senare analys av patellarsenestudiens deltagare har lästs i författarnas originalabstrakt via Erasmus universitet; den räknas som samma kliniska material och dess separata finansieringsredovisning har inte kunnat kontrolleras. Svensk vårdväg vid misstänkt hälsenebristning kommer från 1177.

Utgivare och intressen

Enligt utgivarens uppgifter säljer Lundberg Selection AB inga fysiska produkter men har egna digitala finder-produkter och verktyg på homeopati.se, illnessfinder.com, remedyfinder.net, sanabit.com och webhomeopath.com. Utgivaren har också ett ekonomiskt intresse i artikelköp på Alternativmedicin och Sanabit. Redovisningen uppdaterades den 9 september 2026. Dessa kopplingar redovisas för att läsaren ska kunna bedöma utgivarens intressen.

Källor

  1. Passini FS et al. Shear-stress sensing by PIEZO1 regulates tendon stiffness in rodents and influences jumping performance in humans. Nature Biomedical Engineering. 2021;5:1457–1471. [engelska]Originalets kraft-, kalcium-, genförändrings- och vävnadsförsök samt finansiering lästa. Klinisk smärtlindring undersöktes inte.
  2. Deng J, Runhaar J, Breda SJ, Oei EHG, Eygendaal D, de Vos RJ. Do physical or imaging changes explain the effectiveness of progressive tendon loading exercises? A causal mediation analysis of athletes with patellar tendinopathy. Journal of Science and Medicine in Sport. 2025;28:458–464. [engelska]Originalabstrakt via författarnas universitet läst. Samma 76 deltagare som i Breda; 61 med kompletta analysdata. Separat finansiering inte verifierad.
  3. Breda SJ et al. Effectiveness of progressive tendon-loading exercise therapy in patients with patellar tendinopathy: a randomised clinical trial. British Journal of Sports Medicine. 2021;55:501–509. [engelska]Fulltextens urval, båda övningsprogram, jämförelser vid 12 och 24 veckor, blindning och finansiering lästa.
  4. Escriche-Escuder A, Casaña J, Cuesta-Vargas AI. Load progression criteria in exercise programmes in lower limb tendinopathy: a systematic review. BMJ Open. 2020;10:e041433. [engelska]Originalets frågeställning, urvalskriterier, sammanfattade resultat och finansierings-/jävsavsnitt lästa. Översikt, inte en ny försöksgrupp.
  5. Ingwersen KG et al. Three Months of Progressive High-Load Versus Traditional Low-Load Strength Training Among Patients With Rotator Cuff Tendinopathy: Primary Results From the Double-Blind Randomized Controlled RoCTEx Trial. Orthopaedic Journal of Sports Medicine. 2017;5:2325967117723292. [engelska]Originalets deltagare, aktiv jämförelse, primärt utfall, hypotesblindning och fullständig intressedeklaration lästa.
  6. 1177. Hälsenebristning. Uppdaterad 24 februari 2025. [svenska] Åtkomst 2026-09-06.Symtom och svensk vårdväg vid misstänkt hälsenebristning kontrollerade.