Vildpersilja | Växttradition | Alternativmedicin

En art med många växtformer

Aethusa cynapium tillhör familjen flockblommiga växter, Apiaceae. Kew beskriver den som ettårig eller tvåårig, med naturlig utbredning från Europa till nordöstra Turkiet och Kaukasus. Sverige ingår i utbredningsområdet. [1]

Blommorna sitter i mindre flockar som tillsammans bildar större blomställningar. De smala småbladen under småflockarna är ett uppmärksammat botaniskt drag. Men arten varierar. Botanikern Lars Fröberg visade i en svensk undersökning att storlek, förgrening och bladform skiljer sig mellan olika former. Växter som förblir mycket små och sådana som blir över två meter kan tillhöra samma art. [2]

Den variationen gör en enda höjduppgift eller en illustration otillräcklig för säker identifiering. Porträttet är ingen bestämningsnyckel. Likhet i blad eller blomställning säger inte att två växter har samma innehåll eller kan användas på samma sätt.

Ett omstritt rykte i äldre medicin

I The Dispensatory of the United States of America från 1918 framträder en pågående diskussion om vildpersiljans giftighet. Texten återger både författare som varnade för växten och andra som ifrågasatte hur farlig den var. Där beskrivs också äldre kemiska undersökningar och ett djurförsök som gav kräkning och salivering. [3]

Detta är en historisk originalkälla till hur kunskapsläget framställdes då. Den ger däremot inte en modern säkerhetsgräns. Olika växtmaterial, undersökningsmetoder och observationer kan ge olika resultat. Att en äldre författare bedömde ett visst material som harmlöst kan därför inte användas som besked om dagens växtpreparat. [3]

Från en signal på cellytan till ett förändrat beteende

För att förstå försöken om oro behöver man först skilja nervcellens signalering från det beteende forskarna ser. Serotonin är ett signalämne som binder till flera slags mottagarproteiner, receptorer. En av dem kallas 5-HT2C. Den för signalen vidare genom ett G-protein på cellens insida till enzymet fosfolipas C. Enzymet delar vissa fettämnen i cellmembranet, så att nya budbärarmolekyler bildas inne i cellen. Receptorn kan omvandla en signal utifrån till en förändring i cellens eget arbete. [10]

Den kopplingen är relevant därför att ett av vildpersiljaförsöken använde försöksämnet mCPP, som påverkar serotoninsystemet och kan få möss att röra sig mindre. I en oberoende studie från 2001 motverkades rörelseminskningen av vissa ämnen som blockerar 5-HT2C, medan selektiva blockerare av de närbesläktade receptorerna 5-HT2A och 5-HT2B inte gjorde det. Det avgränsar en receptor som medverkar i just detta rörelsesvar. Det visar inte att all oro beror på samma receptor. [11]

Här behövs också en kontroll av själva tolkningen. I en annan musstudie minskade mCPP rörelserna i en ny miljö, men forskarna fann ingen statistiskt säkerställd förändring av hjärtfrekvens eller medelblodtryck vid en separat mätning i hemmaburen. Effekten på rörelse skilde sig dessutom beroende på var i hjärnan ämnet tillfördes. Författarna bedömde att rörelseminskningen i deras modell inte kunde förklaras med ökad ångest. Att ett annat ämne ändrar detta rörelsemått blir därför inte i sig ett besked om lindrad oro. [12]

Vad växtens extrakt och fettsyra tillförde försöken

Shri och medarbetare undersökte 2009 flera laboratorieextrakt av vildpersilja. I deras försöksupplägg var det metanolextraktet som gav det tydligaste ångestrelaterade beteenderesultatet. Forskarna delade sedan upp extraktet i mindre kemiska delar, så kallade fraktioner, för att avgränsa vilket material som kunde bidra till effekten. [4]

Mössen prövades i en upphöjd labyrint med öppna och skyddade armar. Forskarna mätte bland annat hur länge djuren vistades i de öppna delarna och hur ofta de gick dit. Sådana beteenden används som indirekta mått på ångestliknande reaktioner. De är inte samma sak som en människas upplevelse av oro eller förbättring i vardagen. [4]

I en fortsättning från 2010 isolerade samma forskningsgrupp en omättad fettsyra, trideca-7,9,11-trienoic acid. Ämnets struktur undersöktes med flera kemiska analysmetoder. Forskarna rapporterade även aktivitet i testet där mCPP framkallar minskad rörelse och tolkade resultatet som ångestdämpande. Detta hör till samma forskningskedja som extraktförsöket och är inte en oberoende upprepning. [5]

Det ger en mer avgränsad fråga än om hela växten är lugnande: vilket steg påverkade fettsyran? Den lästa originalsammanfattningen redovisar ingen mätning som visar att fettsyran binder till 5-HT2C eller påverkar dess G-protein och inre budbärare. Receptorförsöken ovan beskriver hur mCPP:s rörelsesvar kan uppstå; de fastställer inte fettsyrans angreppspunkt. Det saknas också i det lästa underlaget en kedja från ett bestämt preparat till uppmätt halt i människans nervvävnad och förändrad oro. Den biologiska frågan är därmed konkret, men leden mellan växtämne, cell och patient är inte fyllda av dessa beteenderesultat. [5] [11] [12]

En patientstudie med en annan sorts produkt

Vid diarré kan tarmarna arbeta snabbare och ge ifrån sig mer vätska. Barnet förlorar då vatten och salter med avföringen. Vätskeersättning tillför vatten och salter för att ersätta förlusten; den uppgiften behöver skiljas från frågan om ett preparat påverkar själva diarréförloppet. [8]

Nayak och medarbetare publicerade 2009 en indisk observationsstudie med 327 barn som hade akut diarré. Barnen fick individuellt valda homeopatiska läkemedel ur en förutbestämd grupp. Hos 25 användes ett preparat benämnt Aethusa cynapium. Detta var homeopatisk behandling, inte en studie av den färska växten eller musförsökens extrakt. [6]

De flesta barn förbättrades under uppföljningen. Studien saknade dock kontrollgrupp, så den kunde inte skilja en behandlingseffekt från sjukdomens naturliga förlopp eller annan vård. Resultat från hela gruppen kan inte heller räknas som en särskild effekt av Aethusa. Författarna efterlyste själva kontrollerade studier. Den lästa sammanfattningen anger inte preparatens spädningar eller den samtidiga vätskebehandlingen. Därför går det inte heller att koppla barnens behandling till fettsyran eller nervcellsprocesserna i djurförsöken. [6]

Diarré hos barn går ofta över av sig själv, men vätskeförlusten kan behöva åtgärdas. Enligt 1177 behöver barnet mer vätska än vanligt. Kontakta genast vårdcentral eller jourmottagning om barnet inte får i sig tillräckligt med vätska, kissar mycket mindre eller är trött och ointresserat av omgivningen. Är det stängt, sök akutmottagning. [8]

Giftig växt, men olycksrisk måste beskrivas rätt

Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten. Texten ersätter inte en individuell bedömning.

Giftinformationscentralen anger att vildpersilja innehåller liknande ämnen som sprängört och odört, men i lägre halter. Förgiftningar beskrivs som mycket ovanliga. Den obehagliga smaken och lukten minskar risken att någon av misstag äter en större mängd. [7]

Detta är ett besked om riskbilden vid förtäring, inte en garanti för medicinskt bruk. Den norska Giftinformasjonen beskriver dessutom litteraturen om arten som begränsad. Äldre dramatiska rapporter och modern knapphändig dokumentation ska därför återges med sina respektive begränsningar. [9]

Om ett litet barn har fått i sig mer än en smakbit, kontakta Giftinformation direkt för riskbedömning och råd om medicinskt kol. Vid akut förgiftning: ring 112 och begär Giftinformation. I mindre brådskande fall: 010-456 67 00. [7]

Källor och avgränsning

Porträttet skiljer historiska uppgifter från aktuell svensk giftinformation. Originalsammanfattningarna till beteende- och patientstudierna har lästs, tillsammans med tillgängliga metod- och resultatutsnitt för djurförsöken. De oberoende receptor- och rörelsestudiernas originalsammanfattningar har också lästs; de används för att pröva försöksmodellens mekanism och tolkning. Fullständiga kliniska metoder och finansieringsuppgifter har inte granskats. När samma forskningskedja återkommer i flera publikationer räknas den inte som flera oberoende bekräftelser. Andra föreslagna användningar och fullständiga homeopatiska symtombilder ingår inte; texten ger inga anvisningar för insamling, beredning eller dosering.