En flerårig växt med en bestående jordstam
Blodrot tillhör rosväxterna, Rosaceae. Kew accepterar namnet Potentilla erecta (L.) Raeusch. Namnkombinationen publicerades 1797 och bygger på Linnés tidigare Tormentilla erecta. Artens naturliga utbredning omfattar stora delar av Europa, däribland Sverige, och områden utanför Europa. Namnhistorien gäller botanisk klassificering, inte när växten först började användas. [1]
De smala skotten kan vara uppstigande eller ligga utbredda över omgivande vegetation. Stjälkbladen har vanligen tre tandade småblad. Vid bladfästena sitter stipler, bladlika bildningar som kan få bladet att se mer uppdelat ut. Blommorna har oftast fyra gula, något urnupna kronblad. Antalet kan dock avvika, och växtens utseende varierar. Fyra kronblad är därför ett kännetecken, inte en tillräcklig regel för säker artbestämning. [2]
Under marken finns den kraftiga jordstammen. En jordstam är en stam som växer under jord; rötter utgår från den. Den bestående delen och de kortlivade skotten har olika roller. Jordstammen gör att plantan kan leva vidare mellan växtsäsongerna och bilda nya skott. Efter blomningen utvecklas små torra frukter med frön, vilket ger en annan väg till nya plantor. [2]
Blodrot förekommer bland annat i öppna gräsmarker, hedartade miljöer och skogsgläntor. Skogsstyrelsen nämner den bland växter i gläntor i äldre betad skog. Förekomsten berättar där om en miljö formad av långvarigt bete. Det är ekologisk och kulturhistorisk information, inte ett tecken på medicinsk verkan. [2,3]
Vad berättar namnet blodrot?
Svenska Akademiens ordbok förklarar namnet genom den röda färgen och redovisar äldre benämningar som rödrot, blodstilla och blodrotsmura. Bland språkbeläggen finns Lindhs Husapotek från 1675 och Bromelius Chloris gothica från 1694. Beläggen visar att namn förekom i dessa texter. De fastställer inte första svenska medicinska användningen. [4]
SAOB återger också en anteckning från Linné 1732 om samisk rödfärgning av ull med blodrot. Uppgiften visar en annan användningsfråga än läkemedelsbruk: växtmaterialet kunde ge färg åt ett annat material. Anteckningen återges här genom ordboken; den ursprungliga resedagboken har inte självständigt kontrollerats. [4]
I äldre föreställningsvärldar kunde färg och form dessutom tolkas som ledtrådar till läkekraft. Detta brukar kallas signaturlära. En blodliknande färg kunde förknippas med blödningar. En sådan korrespondens hjälper oss att förstå ett historiskt resonemang, men färgen visar varken att blodets koagulation påverkas eller att en blödande slemhinna läker.
Namnet har även en språklig fallgrop. Engelska bloodroot avser vanligen Sanguinaria canadensis, en nordamerikansk vallmoväxt. Blodtopp, Sanguisorba officinalis, är ytterligare en annan art. Deras preparat, användningshistorier och risker hör inte automatiskt till Potentilla erecta. [4,5]
Från äldre örtbok till mer avgränsade användningar
I 1850 års utgåva av Nicholas Culpepers The Complete Herbal finns kapitlet ”Tormentil, or Septfoil”. Där binds växten till solen inom en astrologisk läkemedelslära. Den beskrivs också som ett medel mot olika slags flöden av blod och andra kroppsvätskor samt vid sår och besvär i munnen. Det var ett sätt att samla flera symtom under föreställningen att växten kunde hålla tillbaka oönskade förluster. [6]
Textens naturbeskrivning passar samtidigt inte helt med en nutida standardbeskrivning av blodrot: blomman uppges ha fem kronblad. Detta avgör inte ensamt vilken växt varje äldre användare hade framför sig, men visar varför en historisk rubrik inte räcker för att artbestämma allt bakomliggande material.
Örtboken förenar praktiska observationer, äldre kroppslära och mycket vidsträckta behandlingsanspråk. Dessa delar behöver förstås som historia. De kan inte tillsammans översättas till en modern mekanism eller ett gemensamt effektbesked. Den lästa utgåvan är dessutom en senare utgåva av Culpepers verk, inte en nykontrollerad originaltext från hans egen livstid. [6]
I senare europeiska läkemedelskällor har frågan blivit mer preciserad. Benämningen Tormentillae rhizoma avser blodrotens jordstam som växtbaserad läkemedelsråvara. Här skiljs råvarans identitet och kvalitet från vilka besvär en viss beredning används för. EMA:s bedömningsrapport behandlar framför allt traditionen kring lindrig diarré och mindre inflammationer i munslemhinnan. [7]
Det är en betydande förändring av frågans omfattning: från en växt med många tillskrivna krafter till definierat växtmaterial, bestämda beredningar och avgränsade användningsområden. Lång användning kan dokumentera en tradition. En prövning av specifik behandlingseffekt behöver dessutom visa vad som förändras jämfört med ett relevant alternativ.
Jordstam, extrakt och enskilda ämnen
Den torkade jordstammen innehåller flera grupper av tanniner, även kallade garvämnen. Agrimoniin är ett av de hydrolyserbara garvämnena, som kan spjälkas genom reaktion med vatten, och tillhör gruppen ellagitanniner. Jordstammen är emellertid en blandning av många ämnen, inte en behållare med enbart agrimoniin. [7,8]
Vid extraktion förs vissa beståndsdelar över från växtmaterialet till ett lösningsmedel. Vilka som följer med beror bland annat på lösningsmedlet och bearbetningen. Forskarna kan därefter dela extraktet i fraktioner, delar med olika sammansättning. En agrimoniinrik fraktion kan därför innehålla betydligt mer av detta ämne än en annan fraktion, samtidigt som den fortfarande innehåller flera beståndsdelar. [8]
Skillnaden är central när biologiska resultat jämförs. Ett svar efter direkt kontakt mellan odlade celler och en utvald fraktion kan inte utan vidare tillskrivas hela jordstammen. Ett positivt resultat för fraktionen identifierar inte heller agrimoniin som ensam orsak.
Administrationsvägen förändrar nästa led. I munnen kan materialet möta slemhinnan direkt. Efter nedsväljning tillkommer matsmältning, bindning till andra ämnen och mikroorganismers omvandling. I en hudberedning måste innehållet först frigöras ur sin bärare och nå den plats där en påverkan skulle vara relevant. Produkter med namnet blodrot kan därför skilja sig i växtdel, beredning och administrationsväg.
Tarmen behöver både en fungerande yta och riktad transport
Tarmslemhinnan avgränsar kroppen från tarminnehållet och sköter samtidigt upptag av näring, salter och vatten. Dess ytceller sitter samman och innehåller transportproteiner som för ämnen genom cellmembranen.
Ett exempel är SGLT1. Det transporterar glukos och galaktos tillsammans med natrium in i tarmcellerna. Upptaget bidrar till förhållanden som gynnar vattenupptag. Det visar varför socker, salter och vätska behöver förstås tillsammans. Det är däremot ingen undersökning av blodrot. [9]
Vid magsjuka kan slemhinneceller skadas och vattenupptaget försämras. Mer vätska blir då kvar i tarminnehållet och lämnar kroppen. Det viktiga kliniska problemet är inte bara antalet toalettbesök, utan även förlusten av vätska och salter. [10]
Ulcerös kolit innebär en annan situation: återkommande inflammation i tjocktarmens och ändtarmens slemhinna. Blod, slem, diarré och starka trängningar kan ingå. Sjukdomen varierar över tid och kan behöva långvarig behandling. Ett symtom som diarré anger därför inte ensamt vilken process som behöver påverkas. [11]
För en möjlig blodrotseffekt måste frågan preciseras. Förändras kontakten med tarminnehållet, cellernas sammanfogning, utsöndringen av signalämnen eller någon transportfunktion? Dessa förändringar kan ha olika följder och behöver inte uppträda samtidigt.
Vad innebär garvämnenas proteinbindning?
Tanniner kan binda till proteiner på flera ställen och bilda komplex med dem. Munnens strävhetskänsla ger ett vardagsnära exempel på att en sådan kontakt kan förändra en ytas egenskaper.
Salivens proteiner bidrar till ett smörjande skikt över munslemhinnan. Ployon och medarbetare undersökte två utvalda tanninämnen i en cellbaserad modell av detta skikt. Vissa exponeringar gav ansamlingar av salivprotein, och ett av ämnena ökade den uppmätta friktionen. Andra salivproteiner skyddade mot förändringen. [12]
Liknelsen med två ytor som glider mot varandra hjälper till att skilja strävhet från muskelarbete. En förändrad smörjning kan kännas stram utan att tarmens eller munnens muskler drar ihop sig. Försöket använde samtidigt andra, definierade tanniner och var inte en behandling med blodrot.
EMA:s bedömningsrapport återger hypoteser om att tannin–proteinkomplex kan påverka slemhinneytans genomtränglighet. Rapporten framhåller att flera sådana förklaringar saknar experimentell bekräftelse. [7]
En yta som blir mindre genomtränglig är inte automatiskt bättre fungerande. Tarmen måste både begränsa oönskad passage och möjliggöra nödvändigt upptag. Proteinbindning visar därför inte i sig att vattenbalansen återställs, att inflammation läker eller att SGLT1 påverkas. Den möjliga förbindelsen behöver följas vidare till mätbar tarmfunktion och personens besvär.
Mikroorganismer kan förändra det som möter cellerna
Ett nedsvalt växtämne kan brytas ned och omvandlas av tarmens mikroorganismer. Då kan cellerna möta andra ämnen än dem som fanns i det ursprungliga extraktet. Försök med sådana omvandlingsprodukter ställer därför en annan fråga än försök med extraktet direkt.
Kruk undersökte 2025 blodrotsextrakt och mikrobiella nedbrytningsprodukter i immuncellsmodeller. Material från tre avföringsgivare användes för att framställa olika metabolitblandningar i laboratoriet. Testerna omfattade två slags immuncellsmodeller: mänskliga neutrofiler, en typ av vita blodkroppar, och makrofagliknande celler från cellinjen THP-1. [13]
Resultaten gav ingen enhetlig minskning av immunaktiviteten. Flera mått på reaktiva syreföreningar och vissa inflammatoriska signalämnen minskade, medan exempelvis IL-8 ofta ökade. Andra svar varierade mellan givarnas metabolitblandningar och mellan exponeringarna. En minskad testsignal och ett ökat signalprotein behöver därför beskrivas var för sig, inte sammanfattas som att immunförsvaret ”stärks” eller inflammation generellt försvinner. [13]
Dessa försök visar att omvandlingen kan förändra den biologiska frågan. De visar inte vilka koncentrationer som uppkommer vid en människas tarmslemhinna efter ett visst blodrotspreparat. Avföringsgivarna var inte patienter som behandlades med extraktet.
Ett separat försök med tarmcellernas barriär
År 2026 undersökte Kruk och medarbetare extrakt och mikrobiella metaboliter i odlade Caco-2-celler. Cellskiktet utsattes för toxiner från Clostridioides difficile. Forskarna följde bland annat elektriskt motstånd över cellskiktet och proteiner som ingår i kontakterna mellan cellerna. [14]
Elektriskt motstånd hjälper till att beskriva hur lätt joner passerar genom ett sådant skikt. Tillsammans med andra mätningar kan det ge information om barriärens funktion. Det är något annat än att direkt mäta hur mycket vatten en patient förlorar.
Extraktet motverkade vissa toxinrelaterade barriärförändringar i modellen. Metaboliternas effekter varierade däremot med givaren. Resultaten ger ett konkret skäl att undersöka både ursprungsmaterial och nedbrytningsprodukter, men etablerar ingen behandling av tarminfektion hos människor. [14]
Vad har observerats vid diarré hos barn?
Subbotina och medarbetare publicerade 2003 en randomiserad, dubbelblind studie med 40 barn som vårdades på sjukhus för rotavirusdiarré. Författarna rapporterade tre dagars diarré med det undersökta blodrotsextraktet och fem dagar i kontrollgruppen. Behovet av intravenös vätska var också lägre i extraktgruppen. [15]
Kontrollen är viktig för tolkningen. Originalabstractet anger inte dess innehåll. EMA:s senare återgivning beskriver den som ett alkoholbaserat extrakt av indiska teer, med liknande utseende och smak. Det ger mer information än ordet placebo, men fastställer inte kontrollens fullständiga sammansättning eller biologiska inaktivitet. [7]
Resultatet gäller ett litet sjukhusförsök och ett bestämt studiepreparat. Det visar inte vilken mekanism som förmedlade skillnaden. EMA påpekade också att preparatet skilde sig från monografins beredningar. Studien är därför inte en rekommendation om egenbehandling av barn eller en ersättning för bedömning av uttorkning. [7,15]
Ulcerös kolit: en öppen undersökning
Huber och medarbetare undersökte 2007 ett blodrotsextrakt hos 16 personer med aktiv ulcerös kolit. Exponeringen ökades stegvis och behandlingsperioder skildes åt av uppehåll. Under delar av förloppet minskade sjukdomsaktiviteten och inflammationsmarkören CRP. Studien saknade kontrollgrupp. [16]
Förbättringen observerades under behandlingen, men den öppna utformningen gör det svårt att skilja extraktets bidrag från sjukdomens variation och andra omständigheter. Att symtomen förändras under behandling och uppehåll är inte samma jämförelse som en blindad lottning till extrakt och matchad kontroll.
Besvär från övre delen av magen rapporterades. EMA:s genomgång nämner också en deltagare vars kolit försämrades och som behövde sjukhusvård. Orsaken till försämringen fastställdes inte. Antals- och biverkningsrapporteringen skiljer sig mellan originalabstractet och myndighetsreferatet. [7,16]
Blodanalyserna påvisade inte de tanniner och metaboliter som undersöktes med den använda metoden. Det är inte bevis för att ingen beståndsdel alls togs upp. Studien fastställde heller inte en fullständig kedja från lokal proteinbindning till läkt tarmslemhinna.
Hudrodnad innebär andra processer än diarré
I huden blir kontakten och målen annorlunda. UVB-strålning kan starta en reaktion i hudceller med ökad bildning av enzymet COX-2. Enzymet medverkar i omvandlingen av fettsyran arakidonsyra till prostaglandiner. PGE2 är ett sådant lokalt signalämne som deltar i inflammationsreaktionen. [8]
Hoffmann och medarbetare undersökte 2016 olika blodrotsfraktioner i odlade mänskliga hudceller. En agrimoniinrik fraktion gav tydligare minskning av COX-2 och PGE2 än en fraktion som främst innehöll sockerarter. Den agrimoniinrika delen var fortfarande en blandning. Resultatet identifierar därför inte en säker första bindningskontakt eller agrimoniin som ensam verksam beståndsdel. [8]
I samma forskningsarbete behandlades hudområden hos åtta friska frivilliga efter UVB-exponering. Den agrimoniinrika fraktionen gav mindre rodnad än bäraren utan fraktionen. Forskarna fann även lägre PGE2 i prov från sugblåsor jämfört med obehandlade hudområden. Det är flera relevanta observationer i ett arbete, inte flera oberoende kliniska prövningar. [8]
Att både rodnad och ett signalämne förändras stödjer fortsatt undersökning av sambandet. Det visar inte ensamt att PGE2-förändringen orsakade rodnadsskillnaden. Försöket gällde framkallad rodnad hos friska personer, inte eksembehandling, solskydd eller förebyggande av hudcancer.
Samma blekning kan uppstå genom olika vägar
Hudens synliga färg påverkas också av blodkärlens vidd. Kärlens innersta cellager kan bilda kvävemonoxid, NO. Signalen får kärlväggens glatta muskelceller att slappna av så att kärlet vidgas. Ignarro och medarbetares grundläggande experiment undersökte denna signalering i kärl- och cellmodeller. [17]
Wölfle och medarbetare studerade 2017 blodrotsmaterial i hud- och celltester. Hudblekningen liknade den som hydrokortison gav i testet. Forskarna undersökte även bindning eller förbrukning av NO och påverkan på ett system för dess bildning. Dessa fynd gav ett möjligt spår till förändrad kärlvidd. [18]
Hydrokortison hör till glukokortikoiderna. En del av deras verkan sker genom en receptor som efter aktivering kan flyttas till cellkärnan och påverka genaktivitet. Blodrotsmaterialet gav inte motsvarande receptorförflyttning i de undersökta hudcellerna. [18]
Jämförelsen visar varför utseende och mekanism behöver skiljas åt. Två insatser kan ge en ljusare hudyta genom delvis olika förlopp. Liknande blekning fastställer varken identisk verkan, likvärdig lindring av eksem eller samma biverkningsprofil. Ett uteblivet receptorfynd är inte heller en generell säkerhetsgaranti.
Muninflammation, munsår och tandlossning är olika frågor
Munslemhinnan är en fuktig, rörlig yta där en beredning blandas med saliv och gradvis förs bort. En produkt avsedd att fästa vid slemhinnan ger därför en annan kontakt än en kortvarig sköljning.
Ett avgränsat sår innebär att vävnadens yta behöver återbildas. Tandlossningssjukdom gäller däremot bakteriebeläggningar och inflammation kring tandens fäste. Där ingår mekanisk rengöring av beläggningar och tandsten i behandlingen. En förändrad strävhetskänsla visar inte att dessa sjukdomsprocesser har åtgärdats. [19,20]
Gel i en råttmodell för munsår
Rudić och medarbetare undersökte 2026 en slemhinnefästande gel med blodrotsextrakt i en råttmodell. Kemiskt framkallade munsår minskade snabbare med extraktgelen än med gelbasen eller utan behandling. Vävnadsundersökningar visade också förändringar i bland annat kollageninlagring. [20]
Jämförelsen med enbart gelbasen är viktig eftersom bäraren själv förändrar kontakten med sårytan. Resultatet gäller ändå detta gelmaterial och denna djurmodell. Det visar inte att samma produkt läker munsår hos människor eller att äldre blodrotsberedningar kan användas på motsvarande sätt.
En blandning med sju växter
En studie från 2025 med 60 deltagare prövade en växtblandning som tillägg till mekanisk behandling av tandlossningssjukdom. Blodrot ingick tillsammans med sex andra växtingredienser. Författarna rapporterade vissa statistiska skillnader men bedömde att de saknade klinisk relevans. Blodrotens eget bidrag kunde inte urskiljas. [21]
En senare rapport från 2026 omfattade 80 deltagare och samma typ av produkt. Tillägget gav en fördel i ett mått på tandköttsinflammation, medan skillnaden i fickdjup var mycket liten, omkring 0,08 millimeter. Rapporten innehöll också datorbaserade förutsägelser om ämnens bindning till proteiner. Sådana beräkningar visar inte att motsvarande bindning eller vävnadsexponering uppstod hos deltagarna. [22]
Publikationerna kommer från samma forskningsmiljö och använder samma produkt. Eventuellt deltagaröverlapp är inte klarlagt här. De räknas därför inte samman till en större, oberoende bekräftelse.
Vad innebär den europeiska monografin?
EMA:s växtläkemedelskommitté, HMPC, beskriver bestämda blodrotsberedningar inom traditionell användning vid lindrig diarré och mindre inflammation i munslemhinnan hos vuxna. Denna kategori skiljer sig från kliniskt väletablerad effekt. En EU-monografi är underlag för nationella myndigheters produktbedömningar, inte ett generellt godkännande av växten eller alla produkter med dess namn. [23]
Den 3 oktober 2026 listade EMA fortfarande den tidigare slutliga monografin. Insamlingen av nya vetenskapliga underlag under våren 2026 var markerad som avslutad. En avslutad insamling betyder inte att en ny slutlig effektbedömning har publicerats. [23]
Det viktiga för läsaren är vad bedömningen faktiskt omfattar. En vuxenberedning för lindriga besvär är inte samma sak som ett barnpreparat, en behandling av aktiv ulcerös kolit eller en hudprodukt. Ny forskning kan belysa ytterligare frågor utan att dessa automatiskt blir godkända användningsområden.
Säkerhet och vård i Sverige
Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten.
Monografin anger att användning under 18 år inte är etablerad och avråder från användning under graviditet och amning när säkerhetsunderlaget är otillräckligt. Överkänslighet mot den verksamma substansen är en kontraindikation. Vid oral användning kan upptaget av samtidigt tagna läkemedel fördröjas; detta behöver bedömas för den aktuella produkten och läkemedelsbehandlingen. [24]
Illamående och kräkningar har rapporterats för blodrotsläkemedel som tas mot diarré. Frekvensen är okänd. En liten studie utan många rapporterade problem ger inget säkert besked om sällsynta eller långvariga risker. [23]
Kontakta genast vårdcentral eller jouröppen mottagning vid blodig diarré, hög feber med frossa eller mycket ont i magen som inte går över trots kräkning eller diarré. Sök akutmottagning om mottagningarna är stängda. [10]
Kontakta vårdcentral eller ring 1177 vid tydlig svaghet eller tecken på vätskebrist, som torr mun, stark törst, mindre urin och mörk urin. Barn och äldre är särskilt känsliga för vätskeförlust. En möjlig symtomlindring ersätter inte behovet av vätska, salter och medicinsk bedömning. [10]
För de beredningar EMA behandlar anges vårdkontakt om diarrén förvärras eller fortsätter längre än tre dagar under användningen, eller om muninflammation förvärras eller kvarstår längre än en vecka. Detta är produktanknutna vårdgränser, inte ett råd att påbörja egenbehandling. [23]
Vid känd ulcerös kolit bör ökande diarré, buksmärta eller feber tas upp med mag-tarmmottagningen eller vårdcentralen. Kontakta tandvård vid återkommande tandköttsblödning eller lösa tänder. Ändra inte ordinerad behandling utifrån ett växtförsök eller en tillfällig förändring av symtomen. [11,19]
Kommenterade källor
1. Royal Botanic Gardens, Kew. Potentilla erecta (L.) Raeusch. Plants of the World Online. Engelska. Läst 3 oktober 2026. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:60457410-2 Indexerade originaluppgifter om accepterat namn, namnhistorik och utbredning lästa. Linnés och Raeuschels hela originalpublikationer har inte lästs.
2. Botanical Society of Britain and Ireland, Fermanagh Flora. Potentilla erecta (L.) Raeusch. — Tormentil. Engelska. Läst 3 oktober 2026. https://fermanagh.bsbi.org/potentilla-erecta-raeusch Relevanta indexerade avsnitt om växtsätt, jordstam, variation och fortplantning lästa. Direktåtkomst hindrades av webbsidans kontroll. Lokal flora är inte en fullständig svensk beståndsbeskrivning.
3. Skogsstyrelsen. Biotoptyper — betad skog. Svenska. Läst 3 oktober 2026. https://www.skogsstyrelsen.se/miljo-och-klimat/biologisk-mangfald/nyckelbiotoper/biotoptyper/ Det relevanta avsnittet läst direkt. Belägger svenskt landskapssammanhang, inte medicinsk användning.
4. Svenska Akademiens ordbok. Blod, sammansättningen blodrot. Svenska. Läst 3 oktober 2026. https://www.saob.se/artikel/?unik=B_3141-0131.PO1N Relevanta ordartiklar och historiska belägg lästa. Lindh, Bromelius och Linnés färgningsuppgift återges genom ordboken; deras fulla originalverk är inte självständigt lästa här.
5. Artregister för namnförväxling: Kew, Sanguinaria canadensis L., samt Artsdatabanken, Sanguisorba officinalis L. Engelska respektive norska. Läst 3 oktober 2026. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:673993-1/general-information https://artsdatabanken.no/arter/takson/137391 Indexerade art- och namnuppgifter lästa. Används enbart för att hålla arterna åtskilda; inga behandlingsresultat överförs.
6. Culpeper N. The Complete Herbal. Thomas Kelly, London, utgåva 1850. Avsnittet Tormentil, or Septfoil. Engelska. https://www.gutenberg.org/cache/epub/49513/pg49513-images.html Titelbladets datering och hela växtavsnittet lästa. Senare historisk utgåva. Textens avvikande blomuppgift och traditionsbundna förklaringar är bevarade som historik.
7. European Medicines Agency. Assessment report on Potentilla erecta (L.) Raeusch., rhizoma. EMA/HMPC/5511/2010. Engelska. https://www.ema.europa.eu/en/documents/herbal-report/final-assessment-report-potentilla-erecta-l-raeusch-rhizoma_en.pdf Relevant originaltext läst i indexerad återgivning: https://www.theodora.com/drugs/eu/tormentillae_rhizoma_herbal.html Originalidentiteten kontrollerad mot EMA:s dokumentförteckning. Direkt PDF-åtkomst misslyckades. Referat av äldre studier är inte deras originalfulltexter.
8. Hoffmann J et al. Anti-Inflammatory Effects of Agrimoniin-Enriched Fractions of Potentilla erecta. Molecules. 2016;21:792. Engelska. https://doi.org/10.3390/molecules21060792 Relevanta indexerade originalmetoder, resultat, figurtexter och deklarationer lästa. Cellförsök och åtta friska inom samma arbete. Forskningscentrumet redovisade stiftelse- och WALA-finansiering trots deklaration om inga intressekonflikter.
9. MedlinePlus Genetics. SLC5A1 gene. Engelska. Läst 3 oktober 2026. https://medlineplus.gov/genetics/gene/slc5a1/ Normalfunktion läst direkt. SGLT1 är fysiologiskt bakgrundsunderlag, inte ett visat mål för blodrot.
10. 1177. Magsjuka — diarré och kräkningar. Svenska. Läst 3 oktober 2026; sidan anger uppdatering 28 maj 2026. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/mage-och-tarm/magsjuka-och-krakningar/magsjuka--diarre-och-krakningar/ Relevanta fysiologi-, uttorknings- och vårdkontaktsavsnitt lästa direkt. Sidan gäller vuxna och barn över sex år och hänvisar vidare för yngre barn.
11. 1177. Ulcerös kolit. Svenska. Läst 3 oktober 2026. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/mage-och-tarm/tarmsjukdomar/ulceros-kolit/ Avsnitt om inflammation, symtomvariation och vårdkontakt lästa direkt. Ingen bedömning av blodrotseffekt.
12. Ployon S et al. Mechanisms of astringency: Structural alteration of the oral mucosal pellicle by dietary tannins and protective effect of bPRPs. Food Chemistry. 2018;253:79–87. Engelska. https://doi.org/10.1016/j.foodchem.2018.01.141 Originalabstract läst i bibliografisk återgivning; direkt PubMed-åtkomst blockerades. Definierade tanniner och cellbaserad munmodell, inte blodrot. Full metod och finansiering olästa.
13. Kruk A. In Vitro Evaluation of Antioxidant and Cytokine-Modulating Activity of Tormentil Rhizome Extract and Its Microbial Metabolites in Human Immune Cells. International Journal of Molecular Sciences. 2025;26:11164. Engelska. https://doi.org/10.3390/ijms262211164 Relevanta indexerade originalmetoder, resultat och finansiering lästa. Polskt offentligt projektstöd. Givar- och koncentrationsberoende svar; ingen patientbehandling.
14. Kruk A, Grześkowiak Ł, Vlasova I. Tormentil Rhizome Ethanolic Extract and Its Gut Microbiota-Derived Metabolites: Modulation of Tight Junction Integrity and Anti-Inflammatory Potential in Caco-2 Cells. Journal of Agricultural and Food Chemistry. 2026;74:22859–22876. Engelska. https://doi.org/10.1021/acs.jafc.6c03087 Originalabstract och relevanta indexerade metod-/finansieringsavsnitt lästa. Inte hela resultatdelen eller supplementet. Samma polska projektanslag som källa 13; kommersiellt inköpt råvara är inte i sig företagssponsring.
15. Subbotina MD et al. Effect of oral administration of tormentil root extract (Potentilla tormentilla) on rotavirus diarrhea in children: a randomized, double blind, controlled trial. Pediatric Infectious Disease Journal. 2003;22:706–711. Engelska. https://doi.org/10.1097/01.inf.0000078355.29647.d0 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12913771/ Originalabstract läst i indexerad återgivning. Kontrollens närmare beskrivning kommer från källa 7. Originalfulltext, detaljerad randomisering och finansiering inte verifierade.
16. Huber R et al. Tormentil for active ulcerative colitis: an open-label, dose-escalating study. Journal of Clinical Gastroenterology. 2007;41:834–838. Engelska. https://doi.org/10.1097/MCG.0b013e31804b2173 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17881930/ Originalabstract läst. Öppen studie utan kontroll. Skillnader mot EMA:s antals- och säkerhetsreferat redovisas i arbetsloggen. Full metod och finansiering olästa.
17. Ignarro LJ et al. Endothelium-derived relaxing factor produced and released from artery and vein is nitric oxide. Proceedings of the National Academy of Sciences USA. 1987;84:9265–9269. Engelska. https://doi.org/10.1073/pnas.84.24.9265 Originalabstract läst. Kärl- och cellmodeller för NO-signalering, inte blodrot eller klinisk hudbehandling.
18. Wölfle U et al. Anti-inflammatory and vasoconstrictive properties of Potentilla erecta — A traditional medicinal plant from the northern hemisphere. Journal of Ethnopharmacology. 2017;204:86–94. Engelska. https://doi.org/10.1016/j.jep.2017.03.058 Originalabstract och relevanta indexerade diskussionsavsnitt lästa. Fullständig metod, deltagarredovisning och finansiering inte verifierade. Blekning och receptorfynd är inte eksemekvivalens eller säkerhetsbevis.
19. 1177. Tandlossning. Svenska. Läst 3 oktober 2026. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/mun-och-tander/tander/tandlossning/ Relevanta avsnitt om bakteriebeläggningar, inflammation, mekanisk behandling och vårdkontakt lästa direkt.
20. Rudić T et al. Unlocking Potential of Potentilla erecta: Development and Efficacy Evaluation of Oral Mucoadhesive Gel for Oral Ulcers. Gels. 2026;12:616. Engelska. https://doi.org/10.3390/gels12070616 Originalabstract samt relevanta indexerade metod-, diskussions- och deklarationsavsnitt lästa. Råttmodell. Finansieringsavsnittet anger inget externt stöd, medan tackavsnittet nämner serbiska ministerieanslag. Skillnaden är inte förklarad.
21. Petrović M et al. Microbiological and Clinical Short-Term Evaluation of the Efficacy of an Herbal Tincture as an Adjunctive Treatment in the Management of Stage II, Grade A Periodontitis. Pathogens. 2025;14:861. Engelska. https://doi.org/10.3390/pathogens14090861 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/41011761/ Originalabstract och deklarationsuppgifter lästa. Sjuväxtprodukt, inte blodrot ensamt. Författarnas bedömning av bristande klinisk relevans bevarad.
22. Petrović M et al. Topical Polyherbal Phytopreparation Reduces Gingival Inflammation: Evidence from a Randomized Controlled Clinical Study Supported by In Silico Analysis. Pharmaceuticals. 2026;19:398. Engelska. https://doi.org/10.3390/ph19030398 Originalabstract och relevanta indexerade resultat-, produkt- och finansieringsavsnitt lästa. Hela protokollet och deltagaröverlapp med källa 21 inte verifierade. Datorberäkningar skiljs från uppmätt verkan.
23. European Medicines Agency. Tormentillae rhizoma. Myndighetens sammanfattning och aktuella dokumentförteckning. Engelska. Läst 3 oktober 2026. https://www.ema.europa.eu/en/medicines/herbal/tormentillae-rhizoma Sidan läst direkt. Traditionell användning, vuxengräns, rapporterade biverkningar och 2026 års avslutade datainsamling. Ingen ny slutlig monografi identifierades i förteckningen.
24. European Medicines Agency. Community herbal monograph on Potentilla erecta (L.) Raeusch., rhizoma. EMA/HMPC/5513/2010. Engelska. https://www.ema.europa.eu/en/documents/herbal-monograph/final-community-herbal-monograph-potentilla-erecta-l-raeusch-rhizoma_en.pdf Relevanta originalavsnitt lästa i indexerad återgivning: https://www.theodora.com/drugs/eu/tormentillae_rhizoma_herbal.html Identiteten jämförd med EMA:s aktuella förteckning. Direkt PDF-åtkomst misslyckades. Säkerhetsuppgifterna är berednings- och användningsbundna.