Eken med skaftade blad och tätt sittande ollon
Bergek tillhör familjen bokväxter, Fagaceae. Det är ett lövfällande träd med kraftiga grenar och en bred krona. Barken är jämnare hos unga träd och blir grövre och fårad med åldern. Bladen har rundade flikar och tydliga skaft. Ollonen sitter däremot tätt tillsammans nära kvisten, utan den långa fruktställning som är typisk för skogsek. [1–3]
De två arterna kan därför jämföras genom två skilda fästen: bladets skaft och ollonens skaft. Hos bergek är bladet tydligt skaftat medan frukterna sitter tätt intill grenen. Hos skogsek, Quercus robur, är förhållandet i huvudsak det omvända. Skillnaden är mer användbar för artporträttet än den allmänna bilden av ett träd med flikiga blad. [2]
Han- och honblommor finns på samma träd. Hanblommorna bildar hängen, medan honblommorna sitter i små grupper. Pollen förs med vinden. Efter befruktningen utvecklas ollonet, med en skålformad bildning kring dess nedre del. Ett moget ollon är en frukt med ett frö, inte ett barkmaterial i mindre format. [3]
Kews artregister anger ett naturligt utbredningsområde från Europa till norra Iran. I Sverige finns bergek framför allt i Götaland, ofta nära kusterna och på magrare marker. Skogsek är betydligt vanligare. Bergekens svenska förekomst och medicinskt bruk av ekbark behöver därmed beskrivas var för sig: att trädet växer här visar inte hur dess bark har använts. [1,2]
Druvek, bergek och svensk dokumentation
Den accepterade namnkombinationen Quercus petraea publicerades av Lieblein 1784. Äldre litteratur använder också andra vetenskapliga namn. EPPO:s växtregister för exempelvis Quercus sessiliflora till samma art. Det gör namnet relevant när äldre svenska växtbeskrivningar ska läsas. [1,5]
I Lantmannens uppslagsbok från 1923 beskrivs Sveriges två vildväxande ekarter under namnen stjälkek och druvek. Druveken anges där som Q. sessiliflora, med oskaftade ollonskålar i små samlingar, och förläggs till landets sydligaste landskap. Texten är ett konkret svenskt dokumentationsspår för arten och dess äldre namn. [4]
Uppslagsbokens botaniska beskrivning kan kopplas till dagens artbegrepp genom namnhistoriken. Den fastställer däremot inte när bergek först uppmärksammades i Sverige eller när människor började använda barken medicinskt. Något säkert sådant årtal har inte kunnat identifieras i den riktade genomgången av svenska botaniska och historiska uppgifter.
Äldre ord som ek och ekbark är ofta mindre precisa än dagens artnamn. En berättelse om garverier, timmer eller läkemedel kan gälla flera ekslag eller ett material vars ursprung inte dokumenterades. Bergekens egen historia blir därför tydligare när dessa gemensamma sammanhang får vara gemensamma, i stället för att varje gammal ekuppgift görs artspecifik.
Barken mellan hantverk och läkekonst
Eken hade flera roller i äldre materialhushållning. Virket kunde användas i byggnader och föremål, ollonen som djurfoder och barken vid lädergarvning. University College Cork beskriver sådana sammanhang i sin presentation av bergek, men de historiska ekuppgifterna skiljer inte alltid säkert mellan arter. [3]
En mer avgränsad medicinhistorisk källa är François-Joseph Cazins läkebok från 1868. Hans avsnitt Chêne börjar med skogsekens identitet och beskriver sedan både virke och bark. Barken framträder som en sammandragande råvara med betydelse för garvningen. I läkekonsten förknippades den med bland annat diarré och blödningar. [6]
Cazin återger en dåtida förklaring där sammandragande ämnen skulle ge ett slags åtstramning av vävnadens fibrer. Den synliga och kännbara verkan på material gav därmed ett sätt att föreställa sig hur oönskade vätskeflöden kunde begränsas. Detta är traditionens förklaringsmiljö, inte ett äldre namn på dagens elektriska barriärmätning eller en identifierad receptor. [6]
Boken rymmer också invändningar. Cazin återger berättelsen att arbetare vid en barkkvarn skulle vara skyddade mot återkommande febersjukdomar, men avvisar den långtgående förebyggande egenskapen. Hans intresse för inhemska medicinalväxter innebar inte att varje tillskriven verkan accepterades. [6]
Historien visar en övergång mellan två frågor. I hantverket kunde man bedöma hur ett material förändrades efter bearbetning. I medicinen ville man veta om en människa fick mindre besvär. Den första erfarenheten kunde göra den andra frågan rimlig att undersöka, men kunde inte ensam besvara den. Cazins ekuppgifter ger heller ingen särskild klinisk dokumentation för bergek.
Vilket material avses med ekbark?
EMA:s monografi omfattar bestämda barkmaterial från Quercus petraea, Q. robur och Q. pubescens. Den traditionella användningen gäller lindrig diarré, mindre inflammation i mun eller hud samt klåda och sveda vid hemorrojder sedan allvarligare tillstånd uteslutits. [8]
Att tre arter omfattas av samma monografi betyder inte att ett experiment med en av dem samtidigt blir ett experiment med de andra. På motsvarande sätt är ett vattenutdrag, ett alkoholbaserat extrakt och en separerad tanninfraktion olika material. Framställningen påverkar vilka beståndsdelar som följer med och i vilka proportioner. [7,15,17]
Garvämnen, eller tanniner, är ingen enda kemisk substans. Benämningen omfattar växtämnen med olika storlek och struktur som kan samverka med proteiner. Isolerad tanninsyra är därför ett användbart försöksämne för vissa frågor, men ingen fullständig representation av barkens innehåll. [7,11,17]
Blad, ollon och ved behöver också hållas utanför barkens produktidentitet. De kan innehålla besläktade ämnen, men deras sammansättning och användning skiljer sig. Ett resultat för ett vedextrakt kan inte flyttas till barken enbart därför att båda kommer från ett träd som kallas ek.
Vad innebär det att binda ett protein?
Proteiner har ytor med olika kemiska egenskaper. En tanninmolekyl kan samverka med flera sådana kontaktställen. Många var för sig svaga bindningar kan tillsammans förändra hur ett protein rör sig, hur tillgängliga dess ytor är och hur det samlas med andra proteiner. Resultatet beror på både tanninet och det proteinmaterial som möter det. [7]
Kollagen är ett viktigt strukturprotein i djurhud. I Quaratesi och medarbetares garvningsstudie från 2025 undersöktes extrakt av skogseksbark tillsammans med kollagenbaserade material. Vattenbaserade extrakt stabiliserade materialet huvudsakligen genom vätebindningar. Andra extraktions- och behandlingsförhållanden gav delvis andra bindningsmönster. [7]
En vardaglig liknelse är ett nät av små fästen: varje enskilt fäste kan vara lätt att lossa, medan många samtidigt kan hålla ett material på plats. Liknelsen hjälper till att förstå hur svaga kontakter kan få en samlad betydelse. Den anger inte att samma nät bildas på en levande tarmslemhinna.
Garvningsförsöket gäller bearbetning av material till läder. Levande hud måste samtidigt upprätthålla cellernas funktion, blodförsörjning och förnyelse. Att stabilisera ett kollagenmaterial och att få ett sår att läka är därför olika mål. De kan inte likställas genom det gemensamma ordet proteinbindning.
Bergek har också undersökts i ett annat proteinmaterial
O’Connell och Fox undersökte 1999 bland annat extrakt av bergeksbark och bergeksblad i mjölk. Originalabstractet beskriver ökad värmestabilitet och långsammare koagulering med löpe för de prövade växtextrakten. Alkoholstabiliteten förändrades däremot inte. Forskarna diskuterade bland annat samverkan med mjölkens kaseinproteiner. [10]
Detta är en artspecifik bergeksträff, men frågan gäller ett livsmedels proteinstruktur. Varken slemhinna eller patientbesvär undersöktes. Den visar samtidigt att proteinreaktioner inte alltid innebär sammandragning eller utfällning. I ett visst sammanhang kan ett extrakt bidra till att ett proteinmaterial förblir stabilt längre.
Tillsammans ger mjölk- och garvningsförsöken en mer precis ingång till barkens egenskaper: vilket protein finns på plats, hur är det organiserat och vilken förändring mäts? Den medicinska frågan börjar först när samma materialkontakt kan förbindas med en relevant funktion hos människan.
Strävhet i munnen är en känselförnimmelse
Saliven hjälper munnens ytor att glida mot varandra. När denna smörjning förändras kan tunga, kinder och gom upplevas som torrare eller strävare. Den upplevelsen kallas astringens och beskrivs ofta som sammandragande. Den behöver inte innebära att en muskel har dragit ihop sig. [11,12]
Horne och medarbetare blandade 2002 tanninsyra med mänsklig saliv och mätte grumligheten som uppstod vid proteinreaktionen. Sambandet med upplevd strävhet var inte enkelt. I flera jämförelser gick grumlighet och strävhet i motsatta riktningar. Resultaten var förenliga med att salivproteiner också kan binda ämnena på ett sätt som skyddar munvävnaden från den uttorkande förnimmelsen. [11]
Prinz och Lucas visade i ett separat laboratorieförsök att tanninsyra minskade salivens smörjförmåga och ökade friktionen. Där finns en konkret möjlig kedja: förändrad salivmiljö ger sämre glidning, vilket kan förändra känselinformationen från munnen. Försöket gällde saliv och tanninsyra, inte behandling med bergeksbark. [12]
Viskositet och friktion är samtidigt olika egenskaper. Viskositet beskriver hur trögflytande en vätska är; friktion gäller motståndet när ytor rör sig mot varandra. De Wijk och Prinz fann i försök med modellivsmedel att salivens viskositet ensam inte förklarade smörjningen. Bland annat partiklar som bildas när material samlas kunde spela roll. [13]
Dessa försök förklarar varför strävhet kan uppstå utan att vara en mätare av vävnadsläkning. En upplevelse av att munnen drar ihop sig visar inte att en inflammation har minskat, och den säger ännu mindre om vätskeupptaget längre ned i tarmen.
Tarmens barriär är ett reglerat cellskikt
Tarmens epitel är ett sammanhängande lager av levande celler. Mellan cellerna finns förbindelser som hjälper till att reglera passagen genom mellanrummen. Cellerna behöver samtidigt ta upp och avge ämnen. En fungerande tarm är därför inte en yta som ska göras så ogenomtränglig som möjligt. [14,15]
Vid magsjuka kan slemhinnans celler skadas så att vätskeupptaget försämras, samtidigt som innehållet passerar snabbare. Diarré är emellertid ett symtom med flera möjliga orsaker. En förändring av cellförbindelserna beskriver bara en del av de processer som kan bidra. [23]
Ett klassiskt försök av Martínez-Palomo och medarbetare gör regleringen konkret. Forskarna använde ett odlat epitel från hundnjure. När kalcium avlägsnades ur omgivningen förändrades cellförbindelserna och det elektriska motståndet över lagret sjönk. När kalcium återfördes kunde förbindelserna slutas igen utan att nya proteiner först behövde tillverkas. [14]
Den gemensamma biologiska principen är att befintliga proteiner kan organiseras om när cellmiljön ändras. Modellen är inte mänsklig tarm och prövar ingen ekbark, men den visar varför barriärfunktion är något mer än ett passivt proteinlager. Levande celler anpassar sina förbindelser.
Det elektriska motståndet ger information om hur lätt elektriskt laddade partiklar passerar genom försökslagret. Det är ett indirekt barriärmått, inte ett mått på diarré hos en patient. Det beskriver heller inte automatiskt passagen av varje större molekyl eller mikroorganism.
Ekbark förbättrade inte återhämtningen i cellmodellen
Bachinger och medarbetare använde ett liknande kalciumbyte i tarmepitelceller från gris. Ekbarksextraktet kom från Q. robur. Vid den tidiga mätningen efter sex timmar var återhämtningen av elektriskt motstånd sämre med extraktet. Efter ett respektive två dygn fanns ingen säkerställd skillnad mot kontrollen. Studien stödjer därför inte en barriärförstärkning i denna modell. [15]
Författarna föreslog att tanninernas möjliga bindning av kalcium kunde ha påverkat resultatet. Den orsaken mättes inte direkt. Fyndet visar varken skada eller nytta av bergek hos människor, men begränsar den enkla föreställningen att tanninernas proteinbindning alltid hjälper ett stört cellskikt att återhämta sig. [15]
En ytreaktion kan således vara kemiskt verklig och ändå ge ett annat funktionellt resultat än det önskade. Bindning som förändrar ett materials struktur och reglering som återställer ett levande epitel behöver följas som två olika förlopp.
En annan fråga är vad immunceller frisätter
Mastceller kan reagera på sin omgivning och frisätta ämnen från små förråd inne i cellen. Denna tömning kallas degranulering. Andra inflammationssignaler kan bildas och avges under reaktionens förlopp. Att minska frisättningen är en annan möjlig angreppspunkt än att förändra ett epitel. [17]
Varför kan en sådan förändring vara relevant för klåda? Schmelz och medarbetare följde 1997 känselnerver i mänsklig hud efter histaminstimulering. Aktiviteten i vissa nervfibrer följde klådupplevelsen över tid. Försöket knöt ett lokalt signalämne till nervaktivitet och förnimmelse. Det prövade ingen ekberedning och gör inte histamin till enda orsak till all klåda. [16]
Lorenz och medarbetare undersökte 2016 skogseksbark och separerade tanninfraktioner. I en råttcellsmodell minskade degranuleringen, och i mänskliga mastceller minskade frisättningen av vissa inflammationssignaler. En fraktion med större tanninmolekyler var särskilt aktiv. Originalabstractet identifierar däremot inget första molekylärt mål som förklarar hela svaret. [17]
Den möjliga förbindelsen är att minskad frisättning skulle kunna ge mindre retning i omgivande vävnad. Men de två försöken har inte tillsammans visat att bergeksbark når mastceller i huden och därigenom minskar patientens klåda. En beståndsdel som binds vid ytan behöver inte nå en cell längre ned.
Detta blir också viktigt vid hemorrojdbesvär. Hemorrojder omfattar förändringar i kärl- och bindvävsrika delar av ändtarmsområdet. Minskad sveda eller ytlig irritation är inte samma sak som att dessa strukturer har återställts. [24]
Vad händer med ämnena efter kontakt med kroppen?
Stora tanninmolekyler kan möta proteiner redan vid den första kontaktytan. Den bindningen kan minska mängden fritt ämne som är tillgängligt längre bort. Samtidigt behöver olika tanniner inte förbli kemiskt oförändrade under passagen genom mag–tarmkanalen. [9,18]
En avgränsad jämförelse finns i forskning om Robuvit, ett extrakt av skogsekens ved. Volpp och medarbetare undersökte blodprover hos kvinnor som genomgick en operation där livmodern avlägsnades. Där följdes bland annat urolitiner, ämnen som förknippas med tarmens omvandling av ellagitanniner. Ett sådant fynd beskriver inte samma exponering som direkt kontakt mellan ett ursprungligt tannin och en odlad cell. [18]
Studien gäller vedextrakt, inte bergeksbark. Dess betydelse här är att synliggöra skillnaden mellan materialets innehåll och de ämnen som senare kan påvisas i kroppen. Den ger inget belägg för att bark lindrar diarré, muninflammation eller hemorrojder.
Ett möjligt lokalt ytsvar och ett möjligt svar efter upptag kan båda undersökas. De behöver dock inte ha samma verksamma beståndsdel eller nå samma mål. För bergeksbark är förbindelsen från den faktiska beredningen till en uppmätt exponering vid relevanta mänskliga celler fortfarande otillräckligt beskriven i de lästa arbetena.
Patientstudierna gäller en annan tanninprodukt
Gelatintannat kombinerar tannin med gelatin. Det är en särskilt framställd produkt, inte ekbark. Två barnstudier ger en relevant jämförelse av hur en tänkt lokal skyddseffekt förhåller sig till kliniska resultat, men de prövar inte bergek. [19,20]
Mennini och medarbetares studie från 2017 omfattade 60 barn. Gelatintannat lades till vätskeersättning och jämfördes med enbart vätskeersättning. Kortare diarréförlopp och förbättring av vissa avföringsmått rapporterades. Avföringsfrekvensen skilde sig inte säkerställt efter två dygn men gjorde det efter tre. Artikeln betecknas som enkelblind, inte dubbelblind. [19]
Kołodziej och medarbetare lottade i en senare dubbelblind studie 72 barn; 64 ingick i analysen. Båda grupperna fick vätskeersättning. Tillägget var gelatintannat eller maltodextrin i matchad kontrollprodukt. Diarrén varade i genomsnitt 75,6 respektive 75,5 timmar, och någon motsvarande förbättring av de övriga utfallen visades inte. [20]
Skillnaden mellan resultaten kan inte förklaras enbart med att båda produkterna har ett tannin i namnet. Upplägg, kontroll och mätningar är delar av den kliniska frågan. Ingen av studierna ger stöd för att ersätta vätskeersättning med bark eller för att använda ekbark till barn.
Forskningskopplingar och myndighetsbedömning
Bachingerstudien redovisar anknytning till Biomin, verksamt inom fodertillsatser, samt offentligt forskningsstöd. Flera författare till Lorenzstudien är knutna till WALA Heilmittel. Det är verifierade forsknings- och företagsrelationer; de är inte i sig ett besked om resultaten är riktiga eller felaktiga. [15,17]
Den dubbelblinda barnstudien finansierades av Medical University of Warsaw och redovisade inga konkurrerande intressen. Vedextraktstudien fick bland annat stöd från Horphag. Dessa uppgifter gäller respektive arbete och beskriver inte finansieringen av all ekforskning. [18,20]
EMA:s bedömningsrapport från 2010 saknade kontrollerat kliniskt underlag för de bedömda barkanvändningarna. Det är rapportens dåvarande slutsats, inte ett påstående om universell forskningsfrånvaro i dag. [9]
Vid kontrollen den 3 oktober 2026 förtecknade EMA fortfarande den slutmonografi som antogs 2010 och publicerades 2011, ett senare tillägg och en datainsamling som avslutats i juni 2026. Någon ny reviderad slutmonografi identifierades inte i den lästa förteckningen. En avslutad insamling av material är inte ett nytt positivt effektbeslut. [21]
I Sverige är traditionella växtbaserade läkemedel en särskild registreringskategori där kvalitet, säkerhet och traditionell användning bedöms. Kliniska effektstudier behöver inte finnas. En monografi innebär därför inte att varje ekbarksprodukt eller varje marknadsfört användningsområde har fått ett svenskt godkännande. [22]
Säkerhet och rätt vårdkontakt
Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten.
EMA rekommenderar inte medicinsk användning av de bedömda barkpreparaten före arton års ålder eller under graviditet och amning. De bedömda barkpreparaten ska inte användas vid överkänslighet. Vid invärtes bruk kan upptaget av andra läkemedel fördröjas; samtidig användning behöver därför bedömas med hänsyn till de faktiska läkemedlen. [8]
Barktillsats till bad har egna begränsningar vid öppna sår, större hud- eller slemhinneskador och infektion i dessa vävnader. Monografin anger dessutom att varma bad ska undvikas vid feber, infektionssjukdom, hjärtsvikt eller högt blodtryck. Dessa villkor gäller den angivna användningsformen, inte varje tänkbar ekberedning. [8]
Vid diarré behöver förlorad vätska och salter ersättas. Ett strävt eller sammandragande preparat kan inte användas som tecken på att vätskebalansen är återställd. Kontakta vårdcentral eller 1177 vid tecken på vätskebrist, exempelvis stark törst, torr mun, mindre urin eller mörk urin. [23]
Sök vård genast vid blodiga diarréer, hög feber med frossa eller svår buksmärta som inte går över. Kontakta vårdcentral eller jourmottagning; om mottagningarna är stängda, sök akutmottagning. [23]
Blod från ändtarmen som saknar känd förklaring ska bedömas av vården, även om du tidigare haft hemorrojder. Återkommande besvär behöver också utredas i stället för att rutinmässigt mötas med en ny egenbehandling. [22,24]
Bergekens bark erbjuder därmed flera konkreta frågor, snarare än en enda sammandragande mekanism. Proteinreaktioner kan ändra material och känsel, medan levande celler reglerar förbindelser och signalfrisättning. Den praktiskt avgörande förbindelsen är vilken av dessa förändringar en bestämd beredning faktiskt ger — och om personen får mindre besvär utan att viktig vård fördröjs.
Kommenterade källor
1. Royal Botanic Gardens, Kew. Quercus petraea (Matt.) Liebl. Plants of the World Online. Engelska. Åtkomst 3 oktober 2026. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:359961-1/general-information Relevanta originalregisterutdrag om identitet, namnpublicering och utbredning lästa. Ingen medicinsk effektkälla.
2. Skogskunskap. Ek (Quercus spp.). Svenska. Uppdaterad 9 mars 2026; åtkomst 3 oktober 2026. https://www.skogskunskap.se/aga-skog/fakta-om-skogen/tradslag-i-vara-skogar/ek-quercus-spp/ Relevanta avsnitt om Sveriges ekslag, kännetecken och förekomst lästa. Gemensamma ekuppgifter görs inte bergeksspecifika.
3. University College Cork. Quercus petraea — Sessile Oak. Irish Tree Explorers Network. Engelska. Åtkomst 3 oktober 2026. https://www.ucc.ie/en/tree-explorers/trees/a-z/quercuspetraea/ Botanisk beskrivning och relevanta kulturhistoriska avsnitt lästa. Universitetets historieförmedling är inte direkt läsning av dess äldre underliggande källor.
4. Juhlin-Dannfelt H, red. Lantmannens uppslagsbok. Stockholm: Norstedt, 1923. Uppslaget Ek, tryckt sida 241. Svenska. https://runeberg.org/lantuppsl/0251.html Relevant indexerad originaltext läst. Bokens titel och år kontrollerade separat. Sidbilden kunde inte hämtas; inget första svenskt användningsår fastställs.
5. European and Mediterranean Plant Protection Organization. Quercus petraea (QUEPE). EPPO Global Database. Engelska. Åtkomst 3 oktober 2026. https://gd.eppo.int/taxon/QUEPE Relevanta namn- och synonymfält lästa. Används för kopplingen mellan äldre botaniska benämningar och dagens artnamn.
6. Cazin FJ. Traité pratique et raisonné des plantes médicinales indigènes. 1868. Avsnittet Chêne, särskilt återgivna sidorna 284 och 286–287. Franska. https://plantuse.plantnet.org/fr/Ch%C3%AAne_%28Cazin_1868%29 Relevanta historiska originalavsnitt lästa i textåtergivning. Skogsek och bredare ekhantverk, inte artspecifik klinisk dokumentation för bergek.
7. Quaratesi I et al. Sustainable vegetable tanning: Ultrasound-assisted tannin extraction of oak bark and analytical approaches to collagen–tannin interactions. International Journal of Biological Macromolecules. 2025;330:148194. Engelska. DOI: 10.1016/j.ijbiomac.2025.148194. Originalabstract och relevanta originalutdrag om material lästa. Q. robur och garvningsmaterial; fullständig finansiering och supplement inte kontrollerade.
8. European Medicines Agency. Community herbal monograph on Quercus robur L., Quercus petraea (Matt.) Liebl., Quercus pubescens Willd., cortex. EMA/HMPC/3203/2009. Antagen 25 november 2010, publicerad 2011. Engelska. https://www.ema.europa.eu/en/medicines/herbal/quercus-cortex Relevanta material-, indikations- och säkerhetsavsnitt lästa i indexerad dokumentåtergivning. Direktåtkomst till original-PDF misslyckades; ingen sidbildskontroll påstås.
9. European Medicines Agency. Assessment report on Quercus … cortex [titel förkortad]. EMA/HMPC/3206/2009. 2010. Engelska. https://www.ema.europa.eu/en/documents/herbal-report/final-assessment-report-quercus-robur-l-quercus-petraea-matt-liebl-quercus-pubescens-willd-cortex_en.pdf Relevanta mekanism- och kliniska bedömningsavsnitt lästa genom identifierad textåtergivning. Rapportens dåvarande bedömning hålls skild från dagens sökräckvidd.
10. O’Connell JE, Fox PF. Effect of extracts of oak (Quercus petraea) bark, oak leaves, aloe vera (Curacao aloe), coconut shell and wine on the colloidal stability of milk and concentrated milk. Food Chemistry. 1999;66:93–96. Engelska. DOI: 10.1016/S0308-8146(98)00248-9. Hela identifierade originalabstractet läst i bibliografisk återgivning. Direkt artikelåtkomst misslyckades. Livsmedelsproteiner; ingen mänsklig vävnads- eller effektstudie.
11. Horne J, Hayes J, Lawless HT. Turbidity as a Measure of Salivary Protein Reactions with Astringent Substances. Chemical Senses. 2002;27:653–659. Engelska. DOI: 10.1093/chemse/27.7.653. Hela originalabstractet läst. Salivreaktion och upplevelse skiljs åt. Fulltext och fullständig finansieringsredovisning inte lästa.
12. Prinz JF, Lucas PW. Saliva tannin interactions. Journal of Oral Rehabilitation. 2000;27:991–994. Engelska. DOI: 10.1046/j.1365-2842.2000.00578.x. Hela originalabstractet läst. Laboratoriemätning av salivens egenskaper med tanninsyra; ingen ekbarksbehandling.
13. de Wijk RA, Prinz JF. The role of friction in perceived oral texture. Food Quality and Preference. 2005;16:121–129. Engelska. DOI: 10.1016/j.foodqual.2004.03.002. Hela originalabstractet läst via förlag och forskningsinstitution. Modellivsmedel och oral textur; fulltext och finansiering inte kontrollerade.
14. Martínez-Palomo A, Meza I, Beaty G, Cereijido M. Experimental modulation of occluding junctions in a cultured transporting epithelium. Journal of Cell Biology. 1980;87:736–745. Engelska. DOI: 10.1083/jcb.87.3.736. Hela originalabstractet läst. Hundnjurebaserad cellmodell, kalcium och reglerad återbildning av förbindelser. Ingen ekbark prövades.
15. Bachinger D et al. Influence of phytogenics on recovery of the barrier function of intestinal porcine epithelial cells after a calcium switch. Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition. 2019;103:210–220. Engelska. DOI: 10.1111/jpn.12997. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7379982/ Relevanta indexerade originalmetoder, resultat, figurtexter och stödredovisningar lästa. Direkt PMC-åtkomst blockerades. Ingen klinisk skade- eller nyttobedömning.
16. Schmelz M et al. Specific C-receptors for itch in human skin. Journal of Neuroscience. 1997;17:8003–8008. Engelska. DOI: 10.1523/JNEUROSCI.17-20-08003.1997. Hela originalabstractet läst. Histamin, nervregistrering och klåda; antalet undersökta nervfibrer är inte antalet deltagare.
17. Lorenz P et al. Constituents from oak bark (Quercus robur L.) inhibit degranulation and allergic mediator release from basophils and mast cells in vitro. Journal of Ethnopharmacology. 2016;194:642–650. Engelska. DOI: 10.1016/j.jep.2016.10.027. Hela originalabstractet och relevanta författaranknytningar lästa. WALA-anknytningar verifierade; fullständig finansiering och jävsdeklaration inte lästa.
18. Volpp L et al. Constituents and Metabolites of a French Oak Wood Extract (Robuvit®) in Serum and Blood Cell Samples of Women Undergoing Hysterectomy. Frontiers in Pharmacology. 2020;11:74. Engelska. DOI: 10.3389/fphar.2020.00074. https://www.frontiersin.org/journals/pharmacology/articles/10.3389/fphar.2020.00074/full Relevanta material-, exponerings- och stödavsnitt lästa. Vedextrakt och metaboliter; inte barkens traditionella indikationer.
19. Mennini M et al. Gelatin Tannate for Acute Diarrhoea and Gastroenteritis in Children: A Prospective, Single-Blind, Randomized, Multicenter Controlled Clinical Trial. Paediatric Drugs. 2017;19:131–137. Engelska. DOI: 10.1007/s40272-016-0207-z. Hela originalabstractet läst via universitetsåtergivning. Titeln anger enkelblind studie, medan abstractet också beskriver ett öppet upplägg. Fullständig blindningsmetod och finansiering inte verifierade.
20. Kołodziej M et al. Gelatine tannate in the management of acute gastroenteritis in children: a randomised controlled trial. BMJ Open. 2018;8:e020205. Engelska. DOI: 10.1136/bmjopen-2017-020205. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC5988067/ Relevanta indexerade originalmetoder, resultat och stödredovisningar lästa. Protokoll och publicerad korrigering av planerat deltagarantal kontrollerades separat. Full registerhistorik inte läst.
21. European Medicines Agency. Quercus cortex: dokumentförteckning och konsultationsstatus. Engelska. Åtkomst 3 oktober 2026. https://www.ema.europa.eu/en/medicines/herbal/quercus-cortex Relevanta indexerade originalfält kontrollerade. Tillägget EMA/HMPC/645526/2018 är identifierat men inte fullständigt ny läst. Datainsamlingen 2026 hålls skild från slutmonografin.
22. Läkemedelsverket. Hur länge kan jag använda ett traditionellt växtbaserat läkemedel? Frågeforum. Svenska. Åtkomst 3 oktober 2026. https://fragor.lakemedelsverket.se/org/lakemedelsverket/d/hur-lange-kan-jag-anvanda-ett-traditionellt-vaxtba/ Hela myndighetssvaret läst. Registreringskategori och vårdbehov vid kvarstående besvär, inte ett produktbeslut om bergek.
23. 1177. Magsjuka – diarré och kräkningar. Svenska. Åtkomst 3 oktober 2026. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/mage-och-tarm/magsjuka-och-krakningar/magsjuka--diarre-och-krakningar/ Relevanta avsnitt om kroppens reaktion, vätskebrist och akut vårdkontakt lästa.
24. 1177. Hemorrojder. Svenska. Åtkomst 3 oktober 2026. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/mage-och-tarm/andtarmsoppning/hemorrojder/ Relevanta avsnitt om vävnaderna och vårdkontakt vid blödning lästa. Ingen källa till ekbarkens behandlingseffekt.