Vilken akleja handlar det om?
Aquilegia vulgaris L. är ett accepterat artnamn i Kews botaniska databas. Namnet publicerades i Linnés Species plantarum 1753. Arten tillhör ranunkelväxterna, Ranunculaceae. Kew anger Europa som naturligt utbredningsområde och räknar förekomsten i Sverige som introducerad. Det är en nutida botanisk bedömning, inte ett besked om ett bestämt svenskt införselår. [1]
Växten har delade blad där småbladen ger ett rundat, flikigt intryck. Blommorna har fem yttre blomblad och fem inre, sporrförsedda delar. Sporrarna är böjda i spetsen. Blåviolett är en vanlig färg, men rosa och vita former förekommer också. Många ståndare sitter samlade inne i blomman. [2]
Den särpräglade blomformen hjälper oss att känna igen släktet, men färg och utseende räcker inte alltid för att avgöra art eller trädgårdsbakgrund. En odlad akleja kan tillhöra en annan art eller vara en hybrid. Ett forskningsresultat märkt Aquilegia vulgaris får därför inte automatiskt tillämpas på allt som säljs eller odlas under namnet akleja.
Samma precision behövs bakåt i tiden. Äldre författare använde andra botaniska indelningar och lokala namn. Att ett historiskt namn liknar dagens är en början till identifiering, inte alltid slutet på den. Även när artnamnet är tydligt kan växtdelen skilja sig: frö, rot, blomma och blad är olika material.
En växt med flera historiska roller
Aklejans historia rymmer prydnad, färgämnen och medicinska förhoppningar. Dessa användningar behöver inte ha haft samma ursprung eller följt varandra i en obruten tradition.
I Gerhard Madaus läkemedelslära från 1938 samlas betydligt äldre uppgifter. Där förknippas den medeltida beteckningen Acoleja med Hildegard av Bingen. Matthiolus återges med användningar vid gulsot och vad den äldre texten beskriver som tilltäppt lever och mjälte. Bock tillskrev växten en måttligt varm natur och ett brett användningsområde. [3]
Detta är Madaus återgivning av äldre författare, ibland genom senare utgåvor och översättningar. Den är värdefull för att förstå vilka idéer som cirkulerade, men ger inte direkt tillgång till varje ursprunglig observation.
Den äldre logiken ordnade sjukdom efter bland annat synliga tecken, utsöndringar och föreställningar om kroppens flöden. Att behandla gulsot var då inte detsamma som att känna till vilken modern lever- eller gallvägsdiagnos personen hade. Madaus redovisar också att akleja senare beskrevs som föråldrad i farmaceutisk litteratur. Historien är därför en historia om både bruk och omprövning. [3]
Vad kan frön i en gammal trädgård berätta?
Arkeologiska växtrester kan visa att en växt fanns i ett historiskt sammanhang där skriftliga uppgifter saknas. Men ett frö berättar inte på egen hand vad odlaren ville använda växten till.
Vid undersökningen av kvarteret Rosendal på Södermalm i Stockholm beskrev Arkeologerna 2020 bevarade gångar, träkantade odlingsbäddar och en tomtgräns. Hushållsavfall i bäddarna daterade odlingen till 1600-talets första hälft. I jordprover identifierades bland annat akleja tillsammans med mat-, prydnads- och medicinalväxter. [4]
Rapporteringen använder namnet akleja utan att där redovisa en fullständig artbestämningsanalys. Fyndet kan därför användas som dokumentation av akleja i en äldre odlingsmiljö, men inte som en kemiskt eller genetiskt bestämd motsvarighet till ett modernt försöksmaterial.
Inte heller växternas grannar avgör syftet. En och samma trädgård kunde rymma sådant som skulle ätas, beskådas eller användas i hushållets vård. För att knyta ett fynd till medicinskt bruk behövs ytterligare sammanhang, exempelvis en samtida förteckning eller en dokumenterad beredning. Det arkeologiska spåret och den medicinska historien kan mötas utan att bli identiska.
Akleja i Linnés svenska miljö
Uppsala universitet återger Carl Bäcks anteckning från ett besök på Hammarby 1772. Aquilegia vulgaris finns där bland de växter han uppmärksammade i humlegården. Det är ett daterat svenskt dokumentationsspår. [5]
Universitetet beskriver också olika uppfattningar om hur växten kom dit. Att den saknas i en senare lista över Linnés inplanteringar har använts som argument för att den redan fanns på gården. Samtidigt anges möjligheten att Linné planterade den för undervisning. Ingen av möjligheterna fastställs enbart av att växten observerades 1772. [5]
Ett återgivet anonymt studentprotokoll från Linnés trädgårdsföreläsningar visar ytterligare en roll. Där diskuteras blommornas användning för att färga en produkt som såldes som violsirap, samtidigt som frönas medicinska bruk omges av starka varningar. Protokollet innehåller berättelser om dödsfall efter sådan användning. [5]
Texten dokumenterar vad som återgavs i undervisningen. Den ersätter inte en klinisk fallrapport med verifierad växtidentitet, undersökt preparat, säkert händelseförlopp och uteslutna alternativa orsaker.
Palmstruchs Svensk botanik rymmer både förhoppning och tvekan
I Svensk botanik från 1803, med text av Conrad Quensel och illustration av Johan Wilhelm Palmstruch, beskrivs akleja som en allmänt odlad prydnadsväxt som också fått en plats bland apoteksväxterna. Fröna hade tillskrivits verkan vid bland annat utslag, koppor, mässling och svåra besvär i hårbotten. [6]
Resonemanget är villkorligt. Författaren överväger om fröna skulle kunna stärka försvagade livskrafter och därigenom främja utslaget. Detta var en föreställning om sjukdomens förlopp, inte en redovisad jämförelse mellan behandlade och obehandlade patienter. Samma stycke följs av en varning om ett barns död, med hänvisning till Linné. [6]
Blommornas färg behandlas för sig. Texten tar upp blåfärgning och förfalskning av violsirap. Att en växt kunde ge en önskad färg säger något om hushållsbruk och handel, men inget om att den hade samma medicinska egenskaper som den växt den ersatte.
Den historiska osäkerheten är en del av källans innehåll och begränsar hur säkert användningsuppgifterna kan tolkas.
Ett senare förgiftningsnamn är inte samma artnamn
En artikel av Paul Hirsch-Mamroth från 1925 finns i tidskriftens innehållsförteckning under titeln Vergiftung mit Aquilegia chrysanta. Det är den titel som kan verifieras; den säger inte Aquilegia vulgaris. [7]
Själva fallrapporten har inte kunnat läsas i sin helhet här. Därför går det inte att avgöra dess fullständiga artbestämning, exponering eller kliniska orsakssamband. Den används inte som ett säkerställt förgiftningsfall av vanlig akleja.
Äldre dödsfallsberättelser och en nutida bedömning av ett barns lilla smakprov besvarar dessutom olika frågor. Skillnaden gäller både underlagets kvalitet och vad personen kan ha fått i sig.
Växtmaterialet behöver följas genom undersökningen
Ett växtextrakt är ett urval av beståndsdelar från växten. Vilka ämnen som följer med och deras inbördes proportioner beror på råmaterial och bearbetning. Två undersökningar av akleja kan därför använda kemiskt olika material även när artnamnet är detsamma.
Bylka identifierade 2001 olika sockerbundna flavonoider från blad med stjälkar respektive blommor. Flavonoider är en stor grupp växtämnen; deras gemensamma grupptillhörighet betyder inte att de har identisk verkan. Studien använde kemiska och spektroskopiska metoder för att bestämma de undersökta föreningarnas struktur. [8]
En annan undersökning samma år beskrev en metod för att mäta isocytisosid i ett etanolextrakt från blad och stjälkar. Ämnet skildes från andra beståndsdelar och bestämdes genom sin ljusabsorption. [9]
Isocytisosid är en flavonoid med en bunden sockerdel. Det kan undersökas separat från den blandning där det förekommer. Den skillnaden är central: ett isolerat ämne prövar en mer avgränsad fråga, medan ett extrakt kan innehålla flera ämnen som bidrar, motverkar varandra eller påverkar tillgängligheten.
Att ett ämne används som kemisk markör gör det inte automatiskt till den enda verksamma beståndsdelen. Markören kan hjälpa till att beskriva materialet utan att ensam förklara ett biologiskt resultat. På motsvarande sätt beskriver en uppmätt halt i ett extrakt inte halten vid en levercell efter intag.
Vad betyder antioxidant i dessa försök?
Oxidation är en kemisk process som också ingår i kroppens normala funktioner. Vissa reaktiva ämnen kan under ogynnsamma förhållanden skada andra molekyler. Om reaktionen sprids genom fetter i cellernas membran kallas det lipidperoxidation. Membranens egenskaper kan då förändras. [10,11]
En enkel liknelse är en kedja av dominobrickor. En påverkan sätter nästa steg i rörelse. Ett ämne som bryter kedjan i ett laboratorieförsök kan vara kemiskt intressant, men försöket visar ännu inte att ämnet når motsvarande plats i en levande kropp.
Murias och medarbetare jämförde 2005 två aklejeextrakt med isolerat isocytisosid. De minskade oxidation i membranmaterial, men gav svagare utslag i flera andra tester av radikalfångande förmåga. Förmågan att binda järn var måttlig. [10]
Järn kan medverka i reaktioner som bildar nya reaktiva ämnen. Att binda järnet är därför en möjlig påverkansväg, skild från att direkt fånga en redan bildad radikal. Resultaten identifierade inte hur stor del av membranskyddet varje väg förklarade.
Antioxidant beskriver här ett resultat under bestämda försöksvillkor, inte en allmän garanti om vad växten gör.
Från cellskada till ärrvävnad i levern
De leverrelaterade försöken använder främst koltetraklorid för att framkalla en avgränsad skada. Leverns enzymsystem, särskilt CYP2E1, kan omvandla ämnet till reaktiva produkter som skadar celler. Vid upprepad skada kan inflammation och vävnadsreparation hållas igång. [11]
Leverns stellatceller deltar i detta svar. De kan övergå till ett mer aktivt tillstånd och bilda kollagen och annan stödjevävnad. När sådan vävnad ansamlas utvecklas fibros, det vill säga ärrbildning. Möjliga påverkanspunkter finns både före och efter den första cellskadan.
Det gör tre förklaringar tänkbara för ett gynnsamt vävnadsfynd: mindre inledande skada, förändrad kommunikation mellan cellerna eller en förändring av själva vävnadsbildningen. Ett slutprov som visar mindre kollagen skiljer inte automatiskt dessa förklaringar åt.
Koltetrakloridmodellen är samtidigt ingen fullständig motsvarighet till långvarig leversjukdom hos människor. Orsaken till skadan, dess tidsförlopp och möjligheten till återhämtning skiljer sig mellan olika modeller och sjukdomar. Lee och Seki betonar därför att modellens egenskaper måste passa den fråga som undersöks. [11]
Ett separat cellförsök gör förbindelsen begriplig
Nieto och medarbetare undersökte 2002 stellatceller från råtta tillsammans med odlade leverliknande HepG2-celler. Vissa HepG2-celler uttryckte CYP2E1, andra gjorde det inte. Med CYP2E1-cellerna ökade bland annat oxidativa markörer och stellatcellernas kollagenbildning. [12]
När forskarna hämmade CYP2E1 eller påverkade oxidationen minskade kollagensvaret. Det gav stöd för att ämnen från den ena celltypen kunde driva en förändring i den andra. Försöket gick därmed längre än att enbart konstatera att två mätvärden följdes åt.
Akleja ingick inte i detta försök. Det visar en möjlig förbindelse mellan oxidativ påverkan och vävnadsbildning, men identifierar inte isocytisosid eller ett aklejeextrakt som den insats som bryter förloppet.
Vad visade de första leverförsöken med akleja?
Adamska och medarbetare rapporterade 2003 försök med ett etanolextrakt från blad och stjälkar samt isolerat isocytisosid. I råttmodellen gavs materialen före och efter den framkallade leverskadan. Flera förhöjda enzymmått i blodet minskade, och undersökningen av levervävnaden stödde en skyddande påverkan i modellen. [13]
Sådana blodmått kan spegla att leverceller skadats, men de är inte ett direkt mått på personens ork, symtom eller långsiktiga sjukdomsförlopp.
Arbetet innehöll även musförsök. Där förkortades en läkemedelsframkallad sömn som hade förlängts efter leverskadan. Det användes som ett mått relaterat till läkemedelsomsättningen, inte som behandling av sömnsvårigheter. Att ett akut försök inte gav dödsfall vid den testade exponeringen visade heller inte säkerhet vid långvarig användning. [13]
Resultaten ger ett skäl att undersöka verkningssättet vidare. De gör inte en historisk användning vid gulsot till en kliniskt fastställd behandling.
Samma extrakt kan ge olika riktning i olika situationer
Kujawska och medarbetare undersökte 2007 ett etyleterextrakt i fem grupper med åtta råttor i varje. Extraktet gavs efter den framkallade skadan. Vissa skyddande enzymaktiviteter återhämtades, och ett stimulerat oxidationsmått i leverns membranmaterial minskade. Glutationhalten återställdes däremot inte. [14]
Det avgörande motfyndet kom från gruppen som fick extrakt utan koltetrakloridskada. Där ökade oxidationsmåtten i membranmaterialet, samtidigt som flera skyddande enzymaktiviteter minskade. Alla enzymmått förändrades dock inte åt samma håll.
Materialet skilde sig kemiskt från tidigare extrakt. Forskarna diskuterade fenolsyror som en möjlig förklaring till den ogynnsamma riktningen, men fastställde inte vilken beståndsdel som orsakade den. [14]
Försöket visar varför etiketten antioxidant blir otillräcklig. Utgångsläget och den faktiska blandningen behöver ingå i förklaringen. Det är inte heller visad hormesis: olika svar i skadade och oskadade djur är inte i sig en undersökt tvåfasig dos–responskurva.
Mindre fibros utan tydlig förbättring av alla oxidationsmått
I Jodynis-Lieberts arbete, nätpublicerat 2008 och utgivet 2009, fick råttor ett etanolextrakt samtidigt som upprepad koltetrakloridskada framkallades. Jämfört med skada utan extrakt sågs mindre fibros i vävnadsundersökningen och lägre hydroxiprolinhalt. Hydroxiprolin är rikligt förekommande i kollagen och användes som ett indirekt mått på vävnadsbildningen. [15]
Samtidigt minskade lipidperoxidationen inte statistiskt säkerställt, och glutationhalten förbättrades inte. Vissa skyddande enzymaktiviteter ökade, men nådde inte tillbaka till grundnivån. Positiva vävnads- och blodfynd behöver därför läsas tillsammans med dessa begränsande resultat. [15]
Det går inte att fylla luckan genom att anta att extraktet måste ha blockerat stellatcellerna direkt. Även andra förlopp kan ha påverkat slutresultatet.
Studien undersökte dessutom tillförsel under skadeutvecklingen. Det är en annan fråga än att behandla redan etablerad fibros efter att sjukdomen utvecklats. Någon motsvarande behandlingseffekt hos patienter fastställdes inte.
Varför följer olika mätvärden inte alltid varandra?
Ett laboratorieprov visar det som just den analysen fångar. Membranoxidation, enzymernas aktivitet, glutationhalt, kollagenmängd och vävnadens utseende beskriver olika delar av förloppet. De behöver inte förändras samtidigt eller lika mycket.
Även tidpunkten spelar roll. Ett kort försök efter en enstaka skada och ett försök med upprepad skada kan fånga olika faser. En tidig kemisk förändring kan ha hunnit upphöra när vävnaden undersöks, eller kvarstå utan att bestämma hela vävnadsutfallet.
Detta ger flera möjliga tolkningar, men inga färdiga svar om akleja. För att skilja dem åt skulle samma försöksmaterial behöva följas genom relevanta mellanled och tidpunkter. En sådan fullständig kedja har inte visats av att olika publikationer var för sig rapporterar gynnsamma resultat.
Inte heller är publikationernas antal samma sak som antalet oberoende bekräftelser. Flera centrala aklejestudier kommer från delvis samma forskningsmiljö i Poznań och använder besläktade, men inte identiska, material. Publikationerna beskriver utvecklingen av ett forskningsspår och ger inte automatiskt en gemensam effektstorlek.
Hudbruk väcker andra frågor än leverförsöken
Äldre användning vid hudbesvär kan leda till frågor om mikroorganismer, inflammation och vävnadsskada. Dessa är olika angreppspunkter. En effekt mot en bakterie förklarar exempelvis inte alla former av utslag.
Bylka och medarbetare undersökte 2004 flera extrakt från blad och stjälkar samt isocytisosid mot bakterier och svampar i laboratoriet. Tillväxten hämmades hos de undersökta mikroorganismerna, med särskilt tydlig aktivitet mot vissa stafylokocker och mögelsvampen Aspergillus niger. [16]
Författarna föreslog ett samband med isocytisosidinnehållet. Undersökningen identifierade däremot inte en säker molekylär måltavla eller en behandling av infekterad hud hos människor.
Det krävs också att en relevant beståndsdel når mikroorganismen utan att samtidigt skada vävnaden. Tillväxthämning vid direkt kontakt i ett odlingssystem besvarar inte den frågan. Resultatet motiverar en avgränsad forskningsfråga, inte att akleja används på sår.
Kärlväggens inflammationssignaler undersöktes separat
Vid inflammation kan kärlens innersta cellager bilda fästproteiner som underlättar immuncellers kontakt med kärlväggen. E-selektin är ett sådant protein. Dess mängd kan mätas i odlade kärlväggsceller som stimulerats med ett inflammatoriskt signalämne. [17]
Lammel och medarbetare använde 2020 detta upplägg för en första jämförelse av material från sjutton växtarter och tre svampar. Akleja ingick i screeningen. Den fördjupade undersökningen av signalering genom NF-κB gjordes däremot med mästerrot, Peucedanum ostruthium. [17]
Det är en viktig art- och försöksgräns. Ett mått på aklejeextraktets påverkan på E-selektin är inte samma sak som en klarlagd mekanism inne i cellen. Mästerrotens resultat kan inte fylla den luckan, och ett kärlcellstest visar inte i sig lindring av hud- eller leversjukdom.
Homeopatisk preparatkontroll besvarar en kvalitetsfråga
Akleja förekommer även i homeopatisk litteratur. Gupta och medarbetare undersökte 2011 blad och bladskaft för att beskriva kännetecken som kunde användas vid kontroll av växtmaterial. Studien omfattade mikroskopiska egenskaper och fysikalisk-kemiska analyser. [18]
Sådan standardisering kan bidra till att olika prov faktiskt innehåller det avsedda råmaterialet. Den kan också göra vissa skillnader mellan material synliga. Men en kemisk profil är inte ett patientutfall.
Publikationens historiska uppgifter om användning vid bland annat sömn- och menstruationsbesvär utgjorde bakgrund till kvalitetsarbetet. De var inte resultat från en behandlingsprövning. [18]
På samma sätt är ett homeopatiskt preparat, ett laboratorieextrakt och isolerat isocytisosid skilda insatser. Deras innehåll och kontakt med kroppen kan vara olika. Det gemensamma namnet Aquilegia vulgaris visar inte att en forms resultat gäller för de andra.
Vad kan forskningen hittills hjälpa oss att förstå?
De undersökta materialen har gett biologiska och kemiska svar som går att precisera. Vissa resultat gäller membranmaterial vid direkt kontakt, andra försöksdjur under framkallad skada. Förklaringen behöver omfatta även uteblivna förbättringar och ogynnsamma förändringar.
Steget till en patient skulle kräva mer än att välja ett av dessa positiva mått. Ett bestämt preparat behöver kunna beskrivas, dess tillgänglighet i kroppen undersökas och både nytta och risk följas vid ett definierat tillstånd. Förbättrade levermarkörer är inte automatiskt återhämtad leverfunktion eller bättre vardag.
Aklejans kulturhistoria har ett värde även där en medicinsk användning inte är kliniskt underbyggd. Den visar hur människor har prövat, tolkat och ifrågasatt en välbekant växt. Den moderna forskningen för in andra frågor och mätningar, men ger inget underlag här för egenbehandling.
Säkerhet och dagens svenska bedömning
Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten.
Giftinformationscentralens aktuella växtregister anger att det är ofarligt om ett litet barn har smakat på akleja och att inga förgiftningar av akleja är kända. Uppslaget gäller Aquilegia-arter. Det är ett lugnande besked för den beskrivna smakolyckan. [19]
Uppgiften är däremot ingen säkerhetsbedömning av koncentrerade extrakt, medicinska fröberedningar eller upprepat bruk. De historiska varningarna visar inte att ett litet smakprov vanligen är farligt och ändrar inte Giftinformationscentralens nutida bedömning.
Akleja bör inte användas för egenbehandling utifrån äldre recept eller de experiment som beskrivs här. Säker användning vid graviditet, amning, läkemedelsbehandling eller sjukdom har inte fastställts av de redovisade försöken. Det finns heller ingen här verifierad fullständig förteckning över aklejespecifika interaktioner.
Vid osäkerhet om växtens identitet, vad någon har fått i sig eller om det gäller ett berett preparat ger Giftinformationscentralen individuella råd. Ring 112 och begär Giftinformation vid akut förgiftning. Ring 010-456 6700 i mindre brådskande fall. Vid livshotande tillstånd: ring 112. [20]
Växtbruk ska inte ersätta eller fördröja medicinskt motiverad vård. Berätta för vården om använda växtprodukter och ändra inte ordinerad behandling på grund av de laboratorie- eller djurfynd som återges i artikeln. [21]
Kommenterade källor
1. Royal Botanic Gardens, Kew. Aquilegia vulgaris L. Plants of the World Online. Engelska. Åtkomst 30 september 2026. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:306409-2
Namnstatus, förstapublicering och utbredningsklassificering lästa. Botaniska användningskategorier används inte som medicinska effekt- eller säkerhetsbedömningar.
2. InfoFlora. Aquilegia vulgaris L. Artbeskrivning ur Flora Helvetica 2018. Tyska. Åtkomst 30 september 2026. https://www.infoflora.ch/en/flora/aquilegia-vulgaris.html
Morfologisk beskrivning läst. Ingen bestämning av ett enskilt trädgårdsexemplar eller av alla hybrider.
3. Madaus G. Lehrbuch der biologischen Heilmittel: Aquilegia vulgaris. 1938. Tyska. Digital textåtergivning. https://www.henriettes-herb.com/eclectic/madaus/aquilegia.html
Historiska användnings- och källavsnitt lästa. Äldre författare återges genom Madaus; deras originalutgåvor har inte granskats separat.
4. Arkeologerna, Statens historiska museer. Välbevarad 1600-talsträdgård i kvarteret Rosendal. 4 oktober 2020. Svenska. Åtkomst 30 september 2026. https://arkeologerna.com/bloggar/olbryggning-och-odling-i-kvarteret-rosendal/valbevarad-1600-talstradgard-i-kvarteret-rosendal/
Undersökarnas egen fältrapportering läst. Inte en fullständig arkeobotanisk slutrapport; växtens användningsavsikt fastställs inte.
5. Uppsala universitet, Linnés Hammarby. Aquilegia vulgaris, akleja. 16 april 2024. Svenska. Åtkomst 30 september 2026. https://www.uu.se/linnes-hammarby/vara-vaxter-och-sevardheter/vara-vaxter/linnes-vaxter/arkiv/2024-04-16-aquilegia-vulgaris-akleja
Återgivna anteckningar från 1772 och studentprotokollet KB X651 lästa. Arkivhandskrifterna och historiska dödsfall har inte självständigt verifierats.
6. Quensel C, text; Palmstruch JW, illustration. Svensk botanik, band 2, uppslag 118: Aquilegia vulgaris. 1803. Svenska. https://www.henriettes-herb.com/eclectic/sv-bot/aquilegia.html
Hela växtuppslagets textåtergivning läst. Runebergs originalsidbilder var inte åtkomliga. Äldre dosuppgifter återges inte.
7. Hirsch-Mamroth P. Vergiftung mit Aquilegia chrysanta. Deutsche Medizinische Wochenschrift. 1925:1161. Tyska. https://doi.org/10.1055/s-0028-1136935
Titel och bibliografisk identitet kontrollerade i utgivarens innehållsförteckning. Falltext, artbestämning och kliniskt orsakssamband förblir olästa.
8. Bylka W. Isovitexin O-glucosides from Aquilegia vulgaris L. Acta Poloniae Pharmaceutica. 2001;58(4):273–275. Engelska. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11693732/
Indexerat originalabstract läst. Kemiska strukturfynd från skilda växtdelar; fulltext och finansiering inte granskade.
9. Bylka W, Goślińska L. Determination of isocytisoside and antimicrobial activity of ethanolic extract from Aquilegia vulgaris L. Acta Poloniae Pharmaceutica. 2001;58(4):241–243. Engelska. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11693726/
Indexerat originalabstract läst. Analytisk markörbestämning; fulltext, fullständiga mikrobiologiska resultat och finansiering inte granskade.
10. Murias M, Jodynis-Liebert J, Matławska I, Bylka W. Antioxidant activity of isocytisoside and extracts of Aquilegia vulgaris. Fitoterapia. 2005;76(5):476–480. Engelska. https://doi.org/10.1016/j.fitote.2005.04.004
Abstract samt förlagets indexerade metod- och finansieringsutdrag lästa. Polskt offentligt forskningsstöd anges. Fulltext och samtliga tabeller inte granskade.
11. Lee YS, Seki E. In Vivo and In Vitro Models to Study Liver Fibrosis: Mechanisms and Limitations. Cellular and Molecular Gastroenterology and Hepatology. 2023;16(3):355–367. Engelska. https://doi.org/10.1016/j.jcmgh.2023.05.010
Relevanta indexerade originalavsnitt om skadeprocesser och modellgränser lästa. Översikt, inte en ny aklejeprövning; NIH- och koreanskt offentligt stöd anges.
12. Nieto N, Friedman SL, Cederbaum AI. Stimulation and proliferation of primary rat hepatic stellate cells by cytochrome P450 2E1-derived reactive oxygen species. Hepatology. 2002;35(1):62–73. Engelska. https://doi.org/10.1053/jhep.2002.30362
Originalabstract och förlagets finansieringsutdrag lästa. Samodlingsmodell utan akleja. Stöd omfattade NIH, stiftelsemedel och Alcoholic Beverage Medical Research Foundation.
13. Adamska T m.fl. Hepatoprotective effect of the extract and isocytisoside from Aquilegia vulgaris. Phytotherapy Research. 2003;17(6):691–696. Engelska. https://doi.org/10.1002/ptr.1233
Hela originalabstractet läst. Skilda mus- och råttförsök; fulltext, gruppantal och fullständig finansiering inte kontrollerade.
14. Kujawska M m.fl. Protective effect of Aquilegia vulgaris (L.) on carbon tetrachloride-induced oxidative stress in rats. Indian Journal of Experimental Biology. 2007;45:702–711. Engelska. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17877147/
Metod, resultat, tabelltext och diskussion lästa i författaruppladdad originalåtergivning. Delvis polskt offentligt stöd. Inga PDF-sidbilder kontrollerade.
15. Jodynis-Liebert J m.fl. Aquilegia vulgaris extract attenuates carbon tetrachloride-induced liver fibrosis in rats. Experimental and Toxicologic Pathology. 2009;61(5):443–451; nätpublicerad 2008. Engelska. https://doi.org/10.1016/j.etp.2008.10.007
Hela originalabstractet läst. Samtidig tillförsel under skadeutveckling; fulltext, totalt djurantal och finansiering inte verifierade.
16. Bylka W, Szaufer-Hajdrych M, Matławska I, Goślińska O. Antimicrobial activity of isocytisoside and extracts of Aquilegia vulgaris L. Letters in Applied Microbiology. 2004;39(1):93–97. Engelska. https://doi.org/10.1111/j.1472-765X.2004.01553.x
Utgivarnas originalabstract lästa. Laboratorietillväxt, inte infektionsbehandling hos patienter. Fulltext och finansiering inte granskade.
17. Lammel C m.fl. Peucedanum ostruthium Inhibits E-Selectin and VCAM-1 Expression in Endothelial Cells through Interference with NF-κB Signaling. Biomolecules. 2020;10(9):1215. Engelska. https://doi.org/10.3390/biom10091215
Relevanta originalavsnitt, materialtabell och figurtext lästa. Figurens staplar inte nykontrollerade. Ingen extern finansiering eller intressekonflikt deklarerades.
18. Gupta H m.fl. Standardisation of homoeopathic drug – Aquilegia vulgaris L. Indian Journal of Research in Homoeopathy. 2011;5(2):15–19. Engelska. https://doi.org/10.53945/2320-7094.1716
Originalabstract läst. Råvaru- och preparatkontroll; ingen patientprövning. Fulltext och finansiering inte granskade.
19. Giftinformationscentralen. Akleja. Svenska. Åtkomst 30 september 2026. https://giftinformation.se/vaxtregister/akleja/
Hela det aktuella växtbeskedet läst. Gäller Aquilegia-arter och det beskrivna lilla smakprovet, inte ett medicinskt användningsprogram.
20. Giftinformationscentralen. Kontakta oss. Svenska. Åtkomst 30 september 2026. https://giftinformation.se/kontakta-oss/
Aktuella telefonvägar för akuta och mindre brådskande förgiftningsfrågor kontrollerade.
21.
1177. Alternativa metoder och behandlingar. Uppdaterad 10 oktober 2024. Svenska. Åtkomst 30 september 2026. https://www.1177.se/undersokning-behandling/fler-behandlingar/alternativa-behandlingar/alternativa-metoder-och-behandlingar/
Relevanta originalavsnitt om vårdkontakt, samtidig behandling och substitutionsrisk lästa. Ingen aklejespecifik effekt- eller interaktionsstudie.